Så var dagen kommen....

Så är man här.... Jag har väntat i 3½ år, jobbat o försökt att hålla modet uppe för att ta reda på detta som jag nu har fått svaret på!

Eftersom min mamma dog så ung, 36 år av cancer, hennes mamma (min mormor) o syster med barn också har dött av cancer så var det kanske dags att ta reda på hur det faktiskt ligger till!

Jobbigt!! Många tanka flyger genom kroppen på en! Hur ska man ta det om man får ett positivt resultat? Och hur ska man ta det om man får ett negativt resultat, att man inte har manipulationen. Jag har gått o varit rädd för detta i 26 år! Har inte unnat mig att ha en dröm o vågat satsa på den. Har bara existerat o inte levt på riktigt!  Och om jag nu har detta; Hur ska alla andra, mina nära ta detta? Hur ska pappa ta detta?
Efter MYCKET vändande o vridande så står jag nu här idag o har fått resultatet!

Jag är en bärare på BRCA1.

Detta innebär att jag har gått från 10 % risk att drabbas av bröstcancer till hela 60-80%. Men också så har risken i och med detta också ökat att drabbas av äggstockscancer till 40 %.

Det skickas i detta nu en remiss till en läkare som är expert på cancer, där kommer jag få undersökning 2 gånger om året! En fysiks undersökning av brösten men också magnetröntgen. Mammograffi missar tyvärr en del när man är så ung, så det var bättre med magnetröntgen. Det skickas dessutom en remiss till en jätteduktig gynekolog som kommer att få ta hand om mig!

Allt detta görs för att rädda mig från att dö från denna hemska sjukdom som ligger i mina gener! Jag kan ingenting göra för att slippa undan, det ligger inom mig o tickar som en bomb känns det som!

Jag är fullt medveten om att alla kommer att dö, men jag som alla andra är rädd för att lida när tiden är kommen. Jag vet att dör man av cancer så är det långt ifrån smärtfritt, än mindre att kämpa emot sjukdomen som äter upp en inifrån! Kemo gör ont, man blir svag, man tappar sitt hår, den slår ut ens immunförsvar, man mår illa. Och kanske så hjälper det ändå inte!

Jag vet att jag nu ska bestämma mig på riktigt vad som är en kvinna! Vad är det som gör en kvinna till just det, en kvinna?
Är det brösten?
Är det långt hår?
Är det livmodern?
Eller ligger det sååå mycket mer bakom känslan att vara en kvinna?

Jag är sååå förvirrad!!!

Hittade en blogg som jag känner är den enda som finns om just detta!

http://www.brca.se/

besvikelse...

Ett brev till min stora syster!


Jag ska dit den 12:e november så då får du göra ett beslut om du vill ha mig kvar på FB eller inte!


Jag kommer inte spela en charad i din närhet o inte vara äkta! E jag ledsen o rädd så är jag det. Då tänker jag inte att dölja det o sätta på mig en mask i din närhet o jag förstår inte hur du kan tro att jag ska lova dig att inte visa mitt äkta jag! Du som jag vet att jag har mina känslor på armen o så är det! Jag har haft en mask förr o det e inte hållbart för den kommer att krackillera förr eller senare o det gör så fruktansvärt ont - det gjorde den när jag var tom i mina ögon för 7 år sedan o det vet du!


Vad har mitt besked med ditt liv att göra? Jag förstår inte detta. Det är ju faktiskt INTE så att om jag har manipulationen så har du eller om jag inte har så har du.... det ena betyder ju faktiskt inte det andra! Jag förstår att du är rädd men jag tror att man är rädd för det okända!


Jag tror inte att jag har en chans att upptäcka en knöl i mina bröst i storlek av ett riskorn - tror du???


Ja jag har ett kontrollbehov i mitt liv o nu tar jag kontrollen genom att göra dessa tester - beslutet tog jag när jag hade stora problem o smärtor i mina bröst för tre år sedan så tro mig - jag har tänkt!!!!!! Min tvillingsyster har själv fått välja o hon insåg att efter att ha tänkt på sin son att hon också vill ha kontroll! Det är ju inget fel med det!!!


Jag har inte tvingat på er andra någonting!! Jag har som sagt erbjudit er att få extra undersökningar o för det krävs bara att ni går på ett informationsmöte - jag är ju rädd om er fattar du inte det????


När jag låg inne på sjukhus o opererade bort min äggledare så var du helt förstörd för att du inte visste - nu vet du men du väljer att inte delta i stöttning. Vad beror det på?? Förklara dig!


Vi har väl stöttat varandra i mycket, vi syskon. Vad är det som gör att detta skiljer sig?
Jag vet att du inte tycker att jag gör några bra beslut i mitt liv men jag måste ta beslut så som du i ditt!


Du sårar mig jätte mycket med detta!