Att fortfarande få kämpa och att inte få möjlighet att sätta PUNKT.

De ringde från bröstmottagningen i Malmö igår, de avbokade min planerade operation den 7 mars. Jag bröt ihop totalt. Det var länge sedan jag mådde så.

De har sedan ett par månader tillbaka hittat bröstvävnad i mitt vänstra "bröst" som jag har haft cancer i för lite mer än 7 år sedan. Eftersom jag har BRCA-genen så är detta som en tickande bomb för mig. Jag vill verkligen inte riskera på något vis att bli sjuk igen och jag har verkligen gjort ALLT för att så inte ska bli fallet, hoppades på att sjukvården också tänkte/jobbade så... 

Allt började efter vi hade fått vår underbara mirakel till dotter i mars 2018. Jag skulle ju imte kunna bli gravid enligt Repruduktionsmottagnings center.(RMC). "Jag hade inte tillräckligt med hormoner i min kropp och mina äggstockar var som ett par russin". Jag hade två ägg nerfrysta men efter mycket velande så bara en dag så stod det klart för oss att det var för riskabelt att använda dessa ägg. Dels så var jag tvungen att gå på en massa hormonsprutor som skulle få min kropp att välkomna ett ägg, sen skulle då dessa äggen tinas upp i hopp om att de skulle klara av att "vakna" efter att ha varit nedfrysta. Detta är vara ägg, alltså inte embrio som har mycket högre chans att klara en nedfrysning, 2018 var den första bebisen född som var gjort på detta viset, så chansen enligt mig var inte så stor. Jag kände att jag inte hade klarat det nederlaget att äggen inte vaknade. Då hade jag ju verkligen bestämt mig för att jag ville ha barn och om då det inte gick så hade det varit att sörja än en gång och det klarade jag inte. Att min sambo aldrig skulle bli pappa var för mig en enorm sorg.

Jag sörjde hela hösten och vintern, till jul hade jag väl accepterat på något vis att vi fick låna barn av alla nära och kära, att vi hade det bra som vi hade med min dotter. Jag hade accepterat det liksom. Jag hade inget annat val.

Sommaren 2017 så blev vi gravida, på naturligt vis. 

Min man var tyst hela dagen när jag visade positivt på testen - händer aldrig att han är tyst! =)

HELT fantastiskt och vilken underbar tös detta är!

Det började läcka bröstmjölk från min vänstra sida, jag kontaktade onkologen. Det hände inte mycket. Tog kontakt med dom igen och då träffades vi för att de skulle skicka en remiss till Kvinnokliniken för att jag skulle operera bort äggstockarna (som vi med BRCA-genen bör göra vid 40). STORT beslut, men tvunget med en hel del sorg knutet till det. Då berättade jag igen om att det läckte mjölk, jag fick en tid till ultraljud näst intill direkt och mycket väl. Där låg det och tryckte - bröstvävnad/min tickande bomb som missats att opereras bort när de opererade bort cancern och hela bröstet. Det skickades remiss direkt så att detta skulle opereras bort.

Det är denna operationen som de ringde och avbokade igår! 

Jag hade träffat en läkare, Jakob Kaij i Malmö som jag genast fått förtroende av, han förstod liksom. Han ansåg, precis som vi alla andra att min höger sida inte alls såg bra ut och tog det på sig att fixa den också så jag kan bli helt platt och bli av med all bröstvävnad. Kändes som det bästa läkarbesöket ever! 

Nu, nu äntligen skulle jag få sätta punkt! 

Men.......

Remissen till Kvinnokliniken hade skickats vidare till fel avdelning av dom så den hade försvunnit (fick reda på det i förrgår) sen skulle Bröstmottagningen inte heller ta emot mig trots allt var bokat, planerat och bestämt. 

Typ skrivit i sten, för mig iallafall.

Inte nog med allt detta men sen har varslet på jobbet sjunkit in, 4500 personer, 1/3 av alla ska bli av med jobbet. Jag hade bestämt att jag skulle vara färdig med allt vad cancer var innan jag gick tillbaka från mammaledigheten, kanske till ett nytt jobb.

 

Jag brast, kunde inte andas, tårarna bara rann och det enda jag fick ut var NEJ, så här kan ni inte göra emot mig!

Anledningen accepterar jag, den förstår jag. Men jag vill inte bli sjuk. Inte igen. Hela min kropp skriker HJÄLP MIG!

Anledningen var att de låg 6 veckor back att operera de som hade cancer, och självklart så förstår jag att de såklart kommer före, jag gör verkligen det!

Jag somnade ihopkrupen i sängen med insomningstablett och ångestdämpande.

Vi fick en tid att prata med chefen för Bröstmottagningen kl 13 idag. Vi pratade, han lyssnade och han trollade. 

"Har man inte gjort det jobbet man ska innan så får man ta itu med det direkt. Göra om, göra rätt" - min man han kan, min älskade man. 

Jag har fått en ny tid, den 25 mars. Jag har dessutom idag suttit och pratat med den stackars sköterskan som fick ringa detta samtalet igår, som inte gick så bra. Hon är underbar!!!! Jag kom hem med silikoninlägg till båda brösten och en protes-bh som vi köpte. Jag ler nu när jag tittar mig i spegeln - syns inte ens att de inte är mina egna! 

Än en gång tacksam!