Enorm kärlek och tankar

Låg precis på golvet och gjorde min sjukgymnastik. Min dotter brukar ligga bredvid mig och göra rörelserna ihop med mig, så har vi gjort sen operationen för snart ett år sedan.

När vi ligger där på golvet och vi tittar varandra i ögonen fylls ögonblicket med en sån kärlek, enorm kärlek. Den renaste kärleken. Den är så stark, så enormt stark. Inget kan ersätta den. Vi tittar varandra i ögonen och säger hur mycket vi älskar varandra " Älskar dig flera miljoners trilioners varv runt jorden, som ett hjärta". Det är så vi uttrycker vår kärlek. Vi skrattar och pussar varandra länge. Vi är närvarande just nu, just nu när våra blickar möts och vårta hjärtan bultar i samma takt.

Tänker på min mamma. Hur svårt det måste varit för henne att veta att hon skulle lämna oss barn. Att sjukdomen tyvärr skulle segra och att hennes kropp vänt sig emot henne. Att vi inte fick ha henne i våra liv och tanken på hur mycket hon skulle missa. Många av mina tankar om detta i min sjukdom var det som var det absolut svåraste för mig; att säga Hejdå.
Undrar vad hennes sista tanke var...
Usch fy!

Undrar om hon också kände så på vår "matta" eller vart vi hade våra speciella ögonblick.