Jag har varit nere HELA dagen för detta, stod med tårar i ögonen när jag började jobba - tur att det inte var någon där på kontoret. Gillar när jag får starta dagen ensam, röja upp i köket, starta kopiatorn, tända lamporna o ta min första kopp kaffe på dagen. Ensam. I tysthet. UNDERBART!
 |
| Det är inte vad man gör som är viktig - det är hur man gör det och med vem! |
Tillbaka till aha-upplevelsen...
Plötsligt så bara kom den, som en blixt från en klar himmel - Jag kommer ALDRIG att kunna få min pojkvän att göra något åt situationen med sin son (de som inte vet kan läsa inlägget innan detta)!
Min pojkvän är tävlingsinriktad - men det slog mig att det gäller bara när det är spel och han ger sig inte för att vara snäll (tex mot ett barn)
Han har ett drömjobb som han kom in på utbildningen för, han kom in som reserv. Hans mål var självklart att klara utbildningen men bara han blev godkänd så var han nöjd - precis som att det inte finns VG o MVG. Hade det varit jag som skulle plugga för mitt drömyrke så hade jag fan bara nöjt mig med att vara BÄST - sådan är jag.
Plötsligt så slår det mig att han inte alls är tävlingsinriktad och målmedveten när det gäller livet och dess utmaningar/svårigheter. För mig är det mest dessa vinster då man ska vara stolt o fira seger.
Han kommer inte kämpa för mig eller vårt förhållande.
Bråkar vi och jag går så följer han inte efter och han säger inget heller - han bara står där. Ser på vad som händer och han tänker inte "offra" sig och göra någon handling - han är helt enkelt inte en såndan man. Han kommer inte heller investera , som jag ser det, sin tid i att hjälpa hans son med hans svårigheter - det e ju jobbigt och kan vara obehagligt och... Handling är helt enkelt inte hans grej!
Ingen kan få någon att ändra sig om de inte själv vill!
