otålig.....

Jag fick mitt resultat den 12 november (och min tvillingsyster fick sitt reslutat den
8 dec) o har varit på den första mammografi- o ultraljudsundersökningen - väntar på magnetröntgen. Har varit hos en specialist gynekolog också!

Det har slagit mig väldigt efter att ha kommit hem från undersökningarna att jag kan inte leva så här - att vara livrädd inför varje undersökning att de ska hitta något o sen efter bryta ihop på golvet i tårar. Känna tacksamhet för livet samtidigt en enorm rädsla för jag vet inte vad nästa undersökning kommer visa. Känna att man kan vara lugn till nästa undersökning kommer, då nerverna kommer vara utanför kroppen igen.

4 undersökningar per år är ju jätte bra att man får, men fy vilken leda det är. För trots detta så släpper ju inte oron, utan den blir ännu värre, ännu verkligare!Känns som man har en tickande bomb inuti kroppen.

Känner att det är stor frustation att gå och vänta på tider för att träffa läkarna o sen att äntligen få operationstid - jag vill att det ska gå snabbt nu. Nog mycket för att kunna släppa oron och sen är ju detta ett beslut som jag är SÄKER på att det är RÄTT beslut för mig! Hur länge ska man vänta på att få träffa läkaren som ska "ta hand om" om en? Börjar bli otålig.....

Cancer är ju verkligen ett ämne som vissa människor inte klarar av att höra om! Det är ju en jätte konstig verklighet man lever i nu! Förr har man kanske nån gång tänkt på att operera brösten men då kanske det har varit att göra dom större eller ett lyft - men nu så ska de opereras BORT! Verkligen underligt hur man har börjat se på livet  o vad det är som gör en kvinna till en kvinna - det e ju verkligen INTE brösten!

Man ska verkligen inte ta livet förgivet!

Breathe you out, breathe you in...

Breathe you out, breathe you in
You keep coming back to tell me
You're the one who could have been

And my eyes, see it all so clear
It was long ago and far away, but it never disappears
I try to put it in the past, hold on to myself
And don't look back

I don't wanna dream about, all the things that never were
And maybe I can live without, when I'm out from under
I don't wanna feel the pain, what good would it do me now?
I'll get it all figured out, when I'm out from under

So let me go, just let me fly away
Let me feel the space between us, growin' deeper
And much darker everyday

Watch me now, and I'll be someone new
My heart will be unbroken, it will open up
For everyone but you
Even when I cross the line, it's like a lie I've told a thousand times

I don't wanna dream about, all the things that never were
Maybe I can live without, when I'm out from under
I don't wanna feel the pain, what good would it do me now?
I'll get it all figured out, when I'm out from under

A part of me still believes when you, say you're gonna stick around
A part of me still believes we can, find a way to work it out
But I know that we tried everything we could try so let's just, say goodbye FOREVER

I don't wanna dream about, all the things that never were
And maybe I can live without, when I'm out from under
And I don't wanna feel the pain, what good would it do me now?
I'll get it all figured out, when I'm out from under

I don't wanna dream about, all the things that never were
And maybe I can live without, when I'm out from under
And I don't wanna feel the pain, what good would it do me now?
I'll get it all figured out, when I'm out from under

Känns så overkligen att det blev så här...

och så hände det som aldrig fick hända..

det som jag ALDRIG trodde skulle hända - egentligen.
Han gjorde slut.

Jag har sååå ont i mig, känns som jag håller på att gå i bitar. Detta var mannen som jag har byggt upp min framtid runt. Mannen som jag skulle gifta mig med. Mannen som jag skulle leva med resten utav mitt liv. Mannen som skulle stötta mig före, under o efter alla operationer. Det var han som skulle köra mig. Det var han som skulle sitta i väntrummet o vara orolig över mig. Hans ögon jag skulle vakna upp till. Hans hand jag skulle hålla i - för resten utav mitt liv! Han var den ende jag har gått så här långt med.
Efter allt vi har gått igenom så finns han inte där mer. Sjukhusvistelser, besvärliga och känslosamma aborter med grova komplikationer. Alla härliga underbara minnen vi har av skratt och varma blickar. Nu är allt slut. Över.

Nu är han borta. Han gav sig iväg och nu står jag ensam kvar här och har ont i hela mig. Vaknar på nätterna och saknar hans närhet. Han brukade alltid ligga sked med mig och han var underbar - precis så som han var!