Klockan är 4.51 onsdagen den 23/11- 2011
Klarvaken, tårarna bara rinner, ofattbart, en känsla som totalt handikappar mig, så onödigt, så sjukt. Är äcklad av min kropp, mitt inre. En enorm sorg som kommer o tar över mig, har ingen kontroll längre, undrar om jag någonsin haft det. Orkar inte mer, helt förstörd o känner mig mest i vägen för livet, till ett besvär. Orkar inte mer. Ångest, illamående, kan inte hantera detta, detta är större än livet.
Prestationsångest, rädd för att göra människor besvikna som tror att jag är så stark - de skulle ha sett mig nu. Förlåt.
