Cancer

Det har hänt en hel del sen jag skrev. Sen jag hade tid o ork att skriva, har inte ens samlat mina känslor inför allt detta. 

Jag fick diagnosen bröstcancer den 11/11. Samma sjukdom som min mamma dog av. Samma sjukdom som min mormor dog av.

Jag har nu opererat bort mitt vänstra bröst, inte bara en "tårtbit" utan hela bröstet. De har även tagit "portvakterna" som är de första två lymfkörtlarna i armhålan, detta för att kontrollera om cancern har spridit sig eller inte. Jag är nu, just idag 75% säker att det inte har spridit sig men imorgon ska jag på återbesök o få reda mitt resultat till 100%. Får även reda på imorgon hur många tumörer jag hade (vet om tre stycken redan, 13 mm, 9 mm o 7 mm...) o även vilken behandling som ska sättas in. Behandlingen som till 99% blir cellgifter kommer att startas någonstans i mitten av januari 2012. Då väntas det 4 månader med medicinering, där jag inte vet hur jag kommer att må. Förmodligen riktigt jävligt. Kommer att tappa håret med störst sannolikhet, kommer att få ta extra mediciner som ska motverka illamåendet m.m (kortison - som gör att jag kommer att svullna upp...) Min egen kropp kommer att vända sig emot mig o det kommer vara riktigt jobbigt. Jag inser att det kommer att komma stunder då jag ger upp, stunder då jag kämpar men också stunder då jag mår ok.

Jag LÄNGTAR tills jag är i mål.


Många har frågat mig hur jag mår.... Jag håller ihop konstigt nog! Möjligt att jag är Robot-Malin som bara kör på utan att vara närvarande men jag (och min kurator) tror inte det. Trodde jag skulle bryta ihop mer, inte för att jag INTE har brutit ihop - det har jag! MEN jag kunde tänka mig innan när jag var frisk, att ett sånt här besked skulle få mig att gå i sönder, att jag skulle tappa livet o gnistan. Gnistan finns där fortfarande, kanske inte lika stark men den finns där!

Satt och tittade på lucia på tv:n här hemma i soffan. Tomas von Brömsen sa något underbart o så sant "Var inte rädd för mörkret, ty det är där ljuset vilar". Jag kan känna att jag har det rätt mörkt runt mig nu men jag har bestämt mig för att inte låta det svälja mig.

<3 Tänker på detta med relationer..... Det gör mig så fruktansvärt ledsen...  ;(
Önskat att alla hade kunnat vara sams och vara rädda om varandra.


<3 Tänker på min kära pappa som redan har förlorat mamma i denna sjukdomen. Han har dragits tillbaka 30 år i tiden o han sörjer enormt o är livrädd. Rädd för att jag ska ge upp. Rädd för att detta kommer att bli mitt slut. Samtidigt har han större tillit till sjukvården nu än vad han hade för bara en månad sen.

<3 Tänker på min köra underbara tvillingsyster som inte har kraften i sin kropp för att klara detta efter allt som har hänt henne detta året. Hon väntar nu också på sitt besked från magnetröntgen denna veckan. Måtte det inte vara något där!!! SNÄLLA!! Jag VET att man klarar mer än vad man tror, men hon är för svag, för naggad i kanterna redan. Inte detta också!

<3 Tänker på min underbara härliga solstråle till dotter! Hon har under omständigheterna tagit detta bra. Hon har sett mitt "bröst"/ärr o tog det oerhört bra - önskar att jag var lika duktig. Vill passa på att njuta av hennes sällskap så mycket jag bara kan. Ta tillvara på de där underbara stunderna som bara kommer en gång. Hon är en oerhört vacker liten människa som säger de mest underbara o kloka sakerna. Och när hon säger dom så låter det så självklart:

"Gud är ett namn för människor som har dött och kommit till himmelen. Det är dom man ber för. 
Änglar blir dom när det snöar eller det är natt och de kommer ner för att hälsa på oss som älskar dom.."

 

MITT ANDRUM 

Det finns ett rum i mina tankar,
dit bara jag får komma in
Där många ofta står och bankar,
men nyckeln dit är bara min.
... ... ... 

När världen känns för tung och svår
och kraven blir för många.
Då oro, smärta föder sår
när väggar känns för trånga.

Då går jag in, jag känner ro,
jag stänger ute världen.
Jag finner trygghet i mitt bo,
långt bortom oroshärden.

Min egen vrå är ljus och varm,
där far jag aldrig illa.
Dit in når aldrig världens larm,
där är det lugnt och stilla.

Så låt mig vara själv ibland,
försök ej låset dyrka.
Jag smiter ej från ansvarsband,
jag hämtar bara styrka...