Regnsmatter..

Det regnar idag. Det regnar så där riktigt mycket. Det mullrar där uppe bland de grå molnen också. Jag vaknade av det, låg kvar i sängen och mös av ljudet när det smattrar så där ordentligt. Får barndomsminnen från stugan i Falserbo. Den större delen hade plasttak, du vet ett sånt där vågigt. Vi var i den stugan en del på somrarna ihop med vår extra farmor. En underbar farmor. Äntligen var det sommarlov, vi fick vara barn. Titta på sommarmorgon, äta frukost ute i hammocken, springa längs stigarna i barrskogen. De luktade så gott. Oförglömligt. Vi kunde gå ner till stranden som bara låg 100 meter från stugan, ensamma. Hoppa mellan sanddynerna, gömma oss i det gräser som växer på sanddynderna. Jaga gräshopper på ängen, gå och köpa glass på campingen. Vi var borta hela dagarna och bara upptäckte. Vi spenderade våra somrar där barfota, alltid. Minnen som får mig att le. Ibland tycker jag se henne på stan, på en affisch, men hon finns inte mer. Hon gick bort för flera år sedan. Önskar att jag fick säga hur mycket hon betyder för mig och min syster. Hon var en riktig farmor och jag saknar och tänker på henne mycket. Hon var så fin, så kär, så varm och så omhändertagande. Vi brukar associera henne med kalops, ett recept som hon tyvärr tog med sig i graven.

Här sitter jag denna morgon i en lugn och mörk lägenhet, ensam och njuter av ljudet av regnet men det får mig att tänka på härliga oersättliga sommardagar.