Ett nytt datum som man planerar sitt liv efter..

Nu har jag fått tid för mammagrafi o ultraljudsundersökning, där efter ska jag få en tid till magnetröntgen. Måste lämna in blod igen innan jag får magnetröntgas, för att de ska kontrollera så att mina njurar fungerar som de ska...
Konstigt att det startar nu då jag ska börja ett nytt jobb! Känns ju sisådär att vara borta en del när man försöker att visa sig från sin bästa sida, men jag får väl tänka att alla måste gå till läkaren....

Känns som att det händer påtok förmycket i mitt liv igen! Vill ha energi för att lägga på det nya jobbet o det e verkligen jätte viktigt nu, men jag vet verkligen inte vart jag ska hitta den faktiskt! Jag ska iväg på bankett med min pojkvän helgen innan så jag hoppas att det skulle kunna ge mig en energikick!

Måste vara hemma i lugn o ro o göra det där som man har sagt att man ska ha tid till nu när man var arbetslös som att sy nya kuddar till vardagsrummet o måla om städskrubben..

Hahahaha.... vilka i-landsproblem!!!!


Nåja,,, sov gott nu, för det ska denna fröken!

Så var julen kommen....

Landskapet e färgat i julens alla färger, snön ligger högt & täcker alla hus. Rök pyr ut från skorstenarna & det e lugnt & skönt. Inte ett ljud mer än sina egna andetag då man pulsar genom snön. En vecka kvar till julafton. Vissa längtar efter tomten andra efter god mat. Jag hade längat efter härliga & mysiga stunder med nära & kära. 


Tyvärr vet jag att jag inte får det jag mest utav allt vill ha! Det kommer absolut att vara underbart att fira julen hemma hos pappa - det är just det jag saknade mest under de tre åren då vi inte hade någon kontakt. Du vet den där speciella känslan, lukten & de familjära ljuden som bara finns hemma. Att sitta i soffan i pappas vardagsrum, dricka kaffe & prata - det var det jag saknade absolut mest de åren. Nu har jag gjort det många gånger & nu ska vi fira jul ihop - jul är inget som pappa firar egentligen. Men denna julen ville han fira med oss, hans barn & hans barnbarn. Det kommer att bli en liten intim jul men jag ska passa på att verkligen njuta! Man vet aldrig då det är slut ju - när de där speciella stunderna kommer att ta slut.




Det kommer att fattas en del människor denna julen, men jag ska verkligen försöka njuta av de som jag faktiskt är där & firar julen med oss - det är ju faktiskt så att de personerna vill jag inte leva utan!

En het diskussion på Facebook om stöttning..

En het diskussion på Facebook om stöttning och när man inte ska förvänta sig att ens nära stöttar en... JOBBIGT!!!!

 Hmmm... nu är det snart dags att åka upp på sjukhuset igen o få mitt resultat.... Bara några dagar sen vet jag - SKÖNT men ändå jobbigt!!!!!

Min stora syster: Glöm inte vad du lovat!!! Vilket innebär att jag kan läsa igenom en del...??

Jag: Vad? Jag kan inget lova ju!! Du förstår väl det??

Min stora syster: Nej, det fförstår jag faktiskt inte :-(

Jag: Hur skulle det gå till??? Ska vi inte prata alls då o inte träffas???? Jag behöver kanske ha en del stöttning om det nu är så o då kommer du inte att vara där... Är det ok?

Min stora syster: Detta sa jag redan från början =(

Jag: Att du inte vill veta resultatet - men hur har du tänkt att det skulle gå till? Så som jag skriver ovanför?

En bekant: vad är det för tester du tar??? inget allvarligt hoppas jag....

Min stora syster: Jo, , det är lite allvarligt. Det hoppades jag du hade tänkt igenom innan du gick vidare med det. Jag hjälpte dej med uppgifter och sa upprepade gånger att jag inte ville veta. Varsågod. Jag vet inte hur vi ska göra...... =(

Min tvillingsyster: Jag ska dit den 8/12! Resultatet blir vad d blir!reaktionen blir vad den blir! Jobbigt hur man än vänder och vrider på d! :o(

Min stora syster: Blir bara lessen och besviken när andra gör ett sådant stort val åt andra. Kanske inte bara jag som blir drabbad. Tack....not! Nog diskuterat om detta...

Vän 1: Finns här om du behöver mig vännen! Stor kram!

Jag: Har väl inte gjort något val åt någon annan - bara mig själv o mitt liv! Jag är inte intresserad av att stoppa huvudet i sanden när det finns svar på frågan! Jag vill inte lämna min dotter så som mamma lämnade oss! Detta är mitt val o jag v...äljer att leva - inte vara rädd för det!! Detta inkluderar inte ditt liv- men jag hade hoppats på att få stöd från dig om det skulle vara så att jag bär på denna manipulationen som faktiskt ÄR i vår släkt!! Jag har en chans att få hjälp långt innan mamma fick det o då tycker jag bara att det är korkat att låta bli! Jag är tacksam för att du hjälpte mig att få fram mammas kusins nr o att du ringde o förvarnade henne! Hon är en väldigt levandsfull o trevlig kvinna o hon har hjälpt mig med att lämna sitt blod så att de kan veta vart dom ska titta efter genen - det visade sig att hon hade manipulationen o nu får jag reda på mitt svar- men det inkluderar inte ett val du måste göra!
Tvingar inte dig att ta provet men du borde kunna stötta oss som vill veta!!!?? Förstår inte vart jag har gjort ett val för någon annan?????? Jag har sagt att ni gärna får komma på ett informationsmöte - vilket hade resulterat i att ni också hade fått tätare kontroller (utan att behöva ta blodprovet o fått resultatet) Men du väljer att stoppa huvudet i sanden o det är ditt val!

Vän 2: Skämmande diskusion det här!!!Bara för att någar individer bär på en manipulation i en släkt betyder det inte att ALLA i den släkten gör det! Dina systrar gör inga val åt dig...OM det nu skulle bli det besked som INGEN vill få, så gäl...ler ju det beskedet ENDAST deras kroppar och ingen annans...
Det är väl en självklarhet att finnas där och stötta, i alla fall för mig!
KRAM vännen ♥

Min stora syster: Hallå... Jag förstår och respekterar deras beslut och tycker att när jag i klarhet har sagt min åsikt så vill jag bemötas med förstående och respekt jag med. Känslor har alla. Det är inte en ensamrätt någon har. Huvudet i sand...en? Vid din ålder hade jag redan gått på kontroller och gjort medvetna val för mitt liv... Nu sätter vi punkt i detta forum, tack!

Jag: Om man inte har något roligt att berätta så ska man vara tyst!?

Min stora systers svägerska: Vet inte om jag borde lägga mej i, troligen inte.... men jag kan inte låta bli att tänka lite. Ni är 3 kloka systrar som har varandra, ta vara på det fina. Syskon är ingen självklarhet även om dom finns, det har jag fått erfara tyvärr. Stöt...ta varandra när ni kan och respektera när ni inte kan. Vi är ju alla olika och söker olika svar i livet....
Finns det sådana här tester tycker jag att det verkar klokt men kan också förstå att man inte vill veta. Ta hand om er alla! ♥

Jag: Ja detta är helt fel forum men nu har diskussionen iallafall kommit upp på tapeten! Nu kan vi inte ignorera den "stora elefanten" som står o tar galet mycket plats i vardagsrummet!

Min stora systers svägerska: Ibland är det faktisk väldigt bra att lyfta dessa svåra frågor på helt fel ställe och se hur andra ser på saker och ting....
Detta kommer att lösa sig, intressant diskussion tycker jag!

Min stora syster: Disskutera kan man absolut, men tycker ju att man ska respektera att inte alla vill ha det på samma vis. Det är väl att stötta det med?

Jag: stötta när man säger att oavsett besked så vill man inte veta??

Min stora systers svägerska: Väldigt svåra frågor.... Jag kan förstår er alla. För egen del hade jag absolut också velat veta men är tveksam till vad jag begärt av anhöriga. Hoppas verkligen det blir ett positivt svar!

Jag: Det är min syster som begär att jag inte ska berätta mitt resultat oavsett vilket resultat det blir! Men hur kan hon begära det? Ska jag då sätta på mig en mask o spela charader framför henne o inte vara mitt äkta jag! Så kommer jag INTE att göra!

Min stora systers svägerska: Knepigt..... jag funderar på varför hon inte vill veta.

Min tvillingsyster: vi har alla haft eller har svåra tider när man behöver stöd från vänner och familj!! ingen av oss har det problemfritt !!! men vi stöttar så gott vi kan,,och vi ställer upp för varandra..men där finns tydligen en gräns när den stöttningen i...nte finns där!!! jag förstår malin fullt ut!!! hade blivit jättebesviken om/när jag får mitt besked (oavsett vilket) att min familj inte hade velat ta del av detta!!!det är inte lätt,,men det går ju inte att ignorera och låtsas att det regnar!! detta beslutet att kolla upp ang cancergen är som att välja mellan pest eller kolera...men jag får väga fördelar med nackdelar!!! och helldre att jag vet och kan göra nåt åt det innan,,än när det kanske är försent!! VÅR verklighet ser så här ut!!! inget man har valt!!!sen att man aldrig har fått nån info ang släkten och hur mycket cancer det finns e ju sinnessjukt!!!
stoppa huvudet i sanden,,är ett SLÄKTDRAG!!!
maktlösheten kan jag känna definitivt om malin får ett negativt besked!!men då blir min stöttning att försöka se det positiva med det att man vet!!!
jag är inställd på att jag har cancergenen!! det är lättare så!!

Min stora systers svägerska: Jag tycker ni två är kloka!

Min stora syster: Nu får det vara nog, tack! Prata MED mej inte OM mej.LYSSNA på vad jag har sagt alla de tidigare gånger vi diskuterat detta. Vill ni inte ha mej i närheten så säg det åt mej.

Min stora systers svägerska: Jag vill ha dej i närheten och menar inget illa! ♥♥♥
Tycker det är en intressant "debatt" och försöker förstå alla....
Om man kan prata om sådant här utan att göra det så infekterat tror jag alla kommit långt :o)

Min systerdotter: Är jag dum i huvudet eller? Om någon har genen behöver det väl inte betyda något alls egentligen. Det betyder ju verkligen inte att man ska dö för det. Det betyder inte att man kommer få sjukdomen överhuvudtaget! Det är bara något som sitter i ens dna. Skitsamma! Fan. Varför göra det till en så stor grej? Kan ni inte sura på annat som betyder något istället?

Jag: ALLA kvinnor har 10% risk att få bröstcancer!
Har man manipulationen ökar denna risken till 60-80%. Är inte detta tillräkligt med anledning för att kolla upp det o om inte så iallafall få gå på specialundersökningar? Är det så underligt att ...jag vill ha stöd oavsett hur resultatet blir? Är det så att jag har denna manipulationen så kommer dett att krävas en hel del av styrka i mig o då kanske man hade velat få gå igenom chocken, gråta, bearbeta o fundera ut vad jag vill göra med stöd från familjen. Är det då så konstigt att man vill ha sina syskon som borde kunna förstå min rädsla att vara där????

Jag visste verkligen inte att det fanns en gräns på vad man störttade för då borde man kanske ha berättat den! Vi lever inte i nån fantasivärld där man kan välja de delar utav en person om man tycker om o strunta i det andra som kanske inte "passar in just nu"!! VÄX UPP FÖR HELVETE!! ( det är så man skriker när man skriver....)

Hade hoppats på att trycka på en "gilla" knapp också krävde en kommentar/ett tycke. kanske borde kunna visa någon sorts av förståelse för oss som går igenom detta som vissa tydligen kan bortse från!

Jag vet nu vart jag har människor i mitt liv....
"Prata med mig inte om mig" - tack detsamma!!!

Jag igen riktat till min systerdotter: Nä det behöver inte betyda att man behöver dö, men som jag har pratat med dig innan om så ökar risken att bli sjuk avsevärt mycket o då kanske man ska ta sig en funderare på vad som är viktigt här i livet!
Är bröst viktiga? Det krävs ett antal operationer för att ta bort dom. Får man verkligen bort all vävnad då? För om man får det så minskar risken till under 10%
Vad gör en kvinna till en kvinna? Bröst? långt hår? En livmoder? Eller är det något sååå mycket mer?
Detta är INGA lätta frågor o det är dom jag har ställt mig inför men ställt till mig själv - inte blandat in någon annan i detta!!
Har pratat en del med pappa o har fått reda på hur mamma verkligen dog - jag vill inte försvinna så! Jag kan OMÖJLIGT hitta en knöl i storleken av ett riskorn i mina bröst ii tid - det gjorde inte mamma heller! Varför ska man lite på läkare? Även dom kan ha fel? ur många feldiagnoser har man hört om o varit med om? Är jag villig att dö i denna sjukdomen? JAG måste veta för mig SJÄLV vad JAG vill! SVÅRT o SORLIGT när man måste göra det även om jag får stöd från de närmsta
Detta är allvarligt - inget huggbugg!! Om vi hade valt att stoppa huvudet i sanden när det gäller andra saker så hade det inte varit så roligt för de personen det gäller heller! Vi gör inte så!!!!

Man kan ju undra om det betyder något för någon annan än mig själv om jag har manipulationen... Jag tror att de som är måna om mig har det betydelse för! har fortfarande inte förstått vad ett resultat som är mitt är något som man kan bestämma att man inte ska få höra!? Har det något att göra med rädsla? för det handlar inte om någon annan, inte dig o din kropp eller framtid! fattar ingenting!!!


Min systerdotter: ja det är ditt beslut vad du vill göra, det enda jag menar är att det är inte slutet ifall du har genen. Och har du den är det större chans att vi andra har den med, men ingen av oss ska ju dö riktigt än. Tycker bara att vi ALLA kan lägga n...er denna negativa inställningen mot varandra och vara glada åt det vi har. För man löser inte ett skit genom att gnälla på face. Är man pissed får man ta ut det på rätt sätt. Och klippa bandet med en familjemedlem är uteslutet i vilket fall som helst.
Men jag tänker stötta dig. Det är mitt val, men precis som du gör detta för DIN skull så gör jag saker för MIN skull. Och jag tolererar inte att de jag älskar tjabblar på detta viset!!!!!! PÅ FACEBOOK! av alla ställen.

Jag igen: OM jag har manipulationen så betyder det INTE att ni andra har den! Inte heller betyder det att om jag inte har den att ni andra inte har den! Vi syskon har 50 % risk var! Skulle Ussi ha den så är det inte alls så att du har den utan då är ...det 50% risk där med! Man kan ju ha turen att man kan mest ha den andra förälderna gener också ju!

Man ska stötta varandra i vått som torrt o det har vi alltid gjort innan men jag förstår inte skillnaden denna gången! Om jag har det så kommer jag att vara ledsen o rädd o självklart så kommer jag inte att spela nån teater framför någon! Då väljer jag hellre att inte träffa den människan - istället för att låtsas!

Vår kusin: Om en liten kusin får flika in nått i denna diskussion som inte riktigt inbegriper mig... Jag håller med "systerdotter" här! Var rädda om er. Systrar är bland de viktigaste man har (och bröder också)!! Snälla låt inte detta bli som med våra föräldrar... Älskar er alla, var rädda om er och varandra!

Denna diskussionen som hölls den 2-4 november har ändrat mitt liv! Jag har nu ingen kontakt med min storasyster och har uteslutit henne från mitt liv nu. Jag vill ha männsikor i mitt liv som stöttar mig, som finns där i vått som torrt!

"Konsten att leva ett fullständigt liv"

Visst är detta en underbar bra boktitel och jag menar, vem hade inte köpt och läst denna boken!!?

Jag fyller snart 32 år och jag inser att jag inte har en aning om hur man verkligen LEVER!
Känns tyvärr som jag bara har existerat och inte själv tagit beslut om vad som händer i mitt liv - inte ens vad jag jobbar med.
I 26 år har jag varit livrädd för att dö av cancer, precis som min mamma gjorde när jag bara var en liten liten flicka. Döden har alltid varit en väldigt nära och kanske nästan förnära verklighet, för att kunna leva ett bekymmerlöst liv även som barn. Jag har aldrig vågat drömma om en framtid, inte heller om ett drömjobb - har alltid tagit livet en dag i taget o har aldrig fattat de där STORA besluten som att studera till ett specifikt yrke eller så. Jag har liksom bara varit..... Halkat in på ett bananskal efter vart annat och inte riktigt själv vetat vad jag vill ha ut av livet eller vad som gör mig lycklig - "det spelade ju ingen roll för jag skulle ändå dö av cancer!"

Nu är det ju så att jag har efter mycket om och men tagit reda på om jag har denna genen som gör att man får cancer och det har jag! Kanske ska jag vara tacksam att inte människor frågar mig hur detta verkligen känns! Jag är rädd att jag hade brytit ihop och inte haft någon där som plockar upp mig! Jag inväntar en tid till en psykolog som ska hjälpa mig att bearbeta min mammas död och mitt liv... Innan dess så får jag bara inte bryta ihop och visa hur jag verkligen mår på riktigt utan nu koncentrerar alla sig på fakta och endast det. Tror faktiskt att ingen vågar fråga just hur jag mår på riktigt och jag tror ingen ens orkar förmå sig att ens tro sig veta hur man känner vid ett sånt här svårt beslut!

Det slår mig väldigt hårt när jag inser att ja jag har haft rätt i denna enorma rädsla för att få cancer - nu är det verkligen verkligt! Jag vet att jag ska operera bort mina bröst i förebyggande syfte, detta för att undgå att få cancer. MEN jag har levt hela mitt liv i denna rädsla och i detta handlingsförlamade tillstånd att jag inte har en aning om vad som skulle hända efter operationen! Då måste jag ju leva....
Börja leva: Och hur fan gör man det????? Då måste alltså jag ta över tyglarna i mitt liv, våga drömma och ta reda på vad jag vill här i detta livet och dessutom våga satsa på det!! *SVÄLJ*

Livet fortsätter ju trots allt för alla andra utanför mina fönster
- men jag måste lära mig att medverka.

32 år och har ingen aning om hur detta ska te sig.

I allt detta så har även min kära tvillingsyster fått detta besked - även hon bär på denna genen! Detta trodde jag ALDRIG. Vi två är så enormt olika - jag lik mamma och hon lik pappa. Där kunde jag inte lita på min magkänsla alls!!
Det positiva i allt detta är ju att vi kan stötta varandra och gå enade hand i hand! Men jag kan ändå inte hjälpa att få enorma skuldkänslor gentemot henne. Detta var det sista hon behövde! Jag anser mig väl kanske starkare än henne och jag har haft så mycket med sjukvården att göra, utomkvedskap, livmoderinflammation, cystor på äggstockar m.m. Jag hade fixat om bara jag fick detta men nu är hon också drabbad och jag önskar nästan att jag gjorde denna kollen i tystnad. Jag vet att jag inte har tvingat henne att kolla upp sig men det blev liksom inte verkligen för henne förrän jag fick mitt besked och först då ville hon också veta! Jag är samtidigt glad över att hon vågade genomgå testet för jag hade aldrig förlåtit mig om hon, den viktigaste människan i mitt liv, hade blivit sjuk!

Tillsammans är vi starka och tillsammans kommer vi hålla varandra i handen på alla läkarbesök och hjälpa varandra att ta de beslut som vi blir tvugna att ta hädanefter!