orkeslös

Alla dessa frågor om sex.......

om jag hade velat ha sex så hade jag löst det. Har fått en del förfrågningar men det e inte sex jag behöver. Jag behöver ha någon som stöttar mig o som finns där för mig när jag har det tufft.. Jag vill ha någon som drar mig upp när jag håller på att drunkna o gå under.

Det e inte lätt att vara ensamstående med ett barn på 100 % och att man MÅSTE klara ALLT själv o resa sig upp efter smällar, borsta av sig, kavla upp ärmarna o fortsätta kämpa. Ibland tvekar jag på att jag kommer att orka med allt detta......... ÅNGEST!!!!

Jag är oftast stark men inte alltid! Jag uppfattas kanske som stark men det är för att jag har inget val. Känner ibland att jag bara har näsan över vattenytan o kramp i benen... Vet inte var jag ska hitta styrkan för att gå igenom allt detta - tills jag tittar på på min dotter! Jag MÅSTE för annars så har hon ingen förälder.... Kämpar mig gul och blå och har svårt att andas ibland och ibland ifrågasätter jag mig själv.

Vill ha någon där jag kan få vila o ladda mina batterier hos. Någon som håller om mig när jag gråter eller plockar upp mig från golvet när jag har gråtit färdigt eller som lägger sig bredvid mig på golvet o bara fanns där. Någon som väntar på mig i väntrummet efter operationen, någon som bryr sig!

Det är så lätt att dömma mig som mamma som person. Att säga att allt löser sig. Det är ju inte du som ska gå igenom det o jag tror att du också hade ramlat ihop som en hög på golvet om det hade varit du.

Jag vet inte hur länge jag ska orka detta ensam..... Ibland känns det som att alla andras liv rullar på och här står jag, lite utanför och försöker kämpa på att få vara med men....

"du som någon gång har fått ditt hjärta krossat - kommer att minnas hur det var"

Jag har kämpat mig blå i huvudet för att min dotter ska ha ett sunt förhållande med sin pappa - verkligen!!!! o han har svikit henne enormt. Jag ser på henne o jag förstår mycket väl att hon behöver ha en manlig fadersgestalt i sitt liv. Jag tror att det hade gjort att hon kan få en sund relation med män senare i livet. Jag ser hur hon lär sig saker, saker som jag inte kan lära henne, när hon är i vissas sällskap o det gör ont att jag inte kan ge henne det. Jag har omgett henne med männsikor som finns här för både henne o mig för att de ska vara där o älska henne o värna om henne om något skulle hända.... Det gör ont i mitt hjärta att hon tar in andra människor o bildar relationer med de som inte har blivit förtjänta av det än. Men jag kan inget göra mer än att skydda henne. Jag är otillräcklig i vissa saker, men jag får väl inse att det är så..... Hon är det absolut käraste jag har. Men jag får erkänna att jag hade tyckt att det var skönt ibland att ha en som backar upp mig, som kan ta o lägga henne, borsta tänderna, dammsuga m.m men jag inser att det kommer inte att hända. Det kommer bara att vara jag!!!

Vill att folk ska förstå att jag är väldigt mån om henne o jag har inte "råd" känslomässigt att bli så tömd på energi . Måste tänka på oss!!! Blir och är bara så fruktansvärt ledsen på folk som dömmer mig.

en låt som betyder mycket

Kan jag få krypa ner under täcket och bara få vara där i min värld o tycka att livet är skit ibland o faktiskt lite jobbigt ibland?