Ibland är livet orättvist o kallt - men på någotvis har man lärt sig att kämpa o att leva ändå!
måndag 18 oktober 2010
LOST....
Har min första dag som Arbetsbefriad idag - sa det till dagis - " Alltså arbetslös!" Ehhh... "Nej det är jag inte förrän den 28:e" blev mitt svar, Men är jag ABRETSLÖS?????? :S
Nåja...
Var hemma hos pappa i helgen o samlat ihop mammas saker..... Mamma dog i cancer innan jag fyllde 3 år, mååååånnnnga år sedan men vi har inte delat upp sakerna... Nu känns det jätte jobbigt!!!
Hur kan jag veta vad som är mammas, detta är tavlor o porslin som har hängt uppe i mitt hem sen urminnestider! Vad är mammas o vad tillhör hemmet??? Detta är saker som jag förknippar till det hem där jag är uppvuxen, typiska saker som ska vara DÄR!! Pappa hade tagit ner tavlorna och det känns verkligen FEL!!!! Jag hade turen att min syster också kände så o uttryckte sig så vi beslöt att en viss tavla ska hänga kvar!!
Anledningen till att vi gör detta just nu är min halvbror som tjatar att han vill ha tavlor som är "rättfärdigt hans" - som han uttrycker det! SUCK!!!!! Hans argument är rent av avskyvärda " han ska ha de saker som hängde i radhuset där de bodde innan jag o min syster föddes - men det är ju faktiskt så att vi är 4 barn o alla ärver 25% var! Det är ju inte så att det är bara han o vår "halvsyster" som har rätt till mammas saker som hon ägde innan vi föddes - men i min halvbrors värld så är det tydligen så....????
Pappa vill iallafall att vi gör detta så snart som möjligt så vi hämtade alla tavlor (utom en som är upphängd på "rätt" vägg igen) igår, han vill ha bort detta för han vill inte ha dom där om det händer honom något sen....
Min mamma dog av bröstcancer som spred sig! Hon hittade en liten knöl som ett riskorn o åkte in direkt, inom några dagar så opererade de bort hennes bröst. Till historien hör det till att min mormor, mormors syster o hennes tre barn också har dött av bröstcancer..... Mamma var "frisk"! Hon fick ont i ryggen - men det var ju inte sååå konstigt eftersom hon hade småbarn hemma (mig o min tvillingsyster), men hon fick allt mer ont så tillslut så var hon sängliggandes. De åkter in till sjukhuset, men de hittade inget o trodde att smärtan var psykiskt. De ville lägga in henne på ett psyksjukhus men det vägrade hon så de åkte hem igen. Mamma dog samma natt! Hon dog av metastaser i hela ryggen!
Det minne jag har av mamma är ENDAST denna morgon! Ambulansen kom och hämtade henne, jag minns att de inte hade bråttom. Pappa o jag har pratat en del om mammas död nu o han trodde inte att jag mindes detta förrän jag berättade "Dom höll på att fiffla med dörren när de hade mamma på båren o de var på väg ut med henne!" Pappa berättar att ja det gjorde de för vår hund höll på att springa ut... Man minns saker trots att man bara är LITEN! Detta var den 19 Januari 1982 o jag skulle fylla 3 år om någon månad.
Mamma dog hemma i sin säng, pappa hade vaknat flera gånger den natten att hon lät konstigt o att hon hade rullat av sängen ett antal gånger - han hade lyft upp henne igen. Pappa insåg aldrig att det var så att hon var döende, han hade all förtroende för läkarna o det slog honom aldrig rigtigt att hon var så sjuk!
Han förlorade henne den natten. Vi barn förlorade henne o fick växa upp utan denna människa som är en viktigt del utav ens liv!!
fredag 15 oktober 2010
Framtiden.....???
Så sitter man här på jobbet - det är min sista dag... En bitterljuv känsla har trätt in i min kropp. Skönt att komma härifrån ändå. Dålig ledning på ett företag som säger att de "tar hand om sin personal" - men ingen här har ens märkt en tendens till detta! Chefer som inte lyssnar o tror sig veta saker, trots att personalen här har jobbat här mycket längre o vet vad som kunden efterlyser o önskar. Känns som att detta är ett allt vanligare problem i arbetsmarkanden!! Jag kommer att sakna dessa underbara medarbetare men om jag har kontakt med någon utav dom får man ju se i framtiden!
onsdag 13 oktober 2010
En weekend borta o BARNFRI!!!
Jag var iväg på en weekendresa i helgen tillsammans med de kvinnor som också har fått hjälp från dessa fantastiska psykologer o har eller är på väg att ändra sitt liv! Vi var 20 kvinnor som åkte iväg o skulle spendera helgen ihop o alla hade vi gått igenom olika saker den enda hemskare än den andra med män. Mycket skuld ligger på våra axlar, men som jag ser det så är det också en oerhörd styrka över oss! Ja vi har satt oss i en relation med en man som inte har varit snäll. En som har misshandlat oss antingen fysiskt eller psykiskt eller båda delar, vi har kanske dessutom satt våra älskade barn i denna hemska situation! MEN vi har haft styrkan att ta oss därifrån!!!! Det tycker jag är det viktigaste att poängtera!!! Man är inte hel bara för att man har en man vid sin sida – Det är jobbigare att känna sig ensam när man är två än att verkligen vara ensam!
Ensam är inte alltid svag.
Min psykolog sa en väldigt klok sak som rörde mig väldigt!
”Jag ser fram emot en framtid då vi inte ska skymma vårt ansikte eller säga ”förlåt” för att vi gråter. En framtid då gråt är en lika accepterad känsla som skratt!”
Ensam är inte alltid svag.
Min psykolog sa en väldigt klok sak som rörde mig väldigt!
”Jag ser fram emot en framtid då vi inte ska skymma vårt ansikte eller säga ”förlåt” för att vi gråter. En framtid då gråt är en lika accepterad känsla som skratt!”
Kloka ord!!
Har gått hos psykolog i 3 ½ år nu, en separation från en psykiskt sjuk människa o med den historien jag har sen liten så är det inte lätt! Denna period i mitt liv har varit stundtals jobbig, men också gett mig otroligt mycket! Jag har verkligen fått KÄNNA o PRATA om allt jag har gått igenom o inget har varit tabu! Det har nästan varit så att det känns på riktigt igen. Många känslor har poppat upp, de som har varit så väl dolda under min ”mask”, men jag har fått prata om dom o ”rotat bland soporna”/de negativa känslorna. Denna psykolog har hjälpt mig otroligt mycket, jag har hittat mig själv o lärt mig att älska mig själv o börjat förstå att det faktiskt är viktigt att jag mår bra – kanske det viktigaste! Jag har fått många läxor som har fått mig att tänka till o den första läxan var; ”Vad skulle jag vilja att ge för visdomsord till min dotter om jag skulle dö imorgon?” Denna läxan var otroligt jobbig att skriva, men det blev ett A4-papper med fullt med visa ord. Här kommer den:
KÄRLEK
När du kommer till den dagen då du tänker på att förlora din oskuld, tänk dig både en och två gånger för om detta är med rätt kille. Sex är alltid bäst om du är riktigt kär, så där så att det pirrar i kroppen bara du ser honom eller hör hans röst. Förväxla inte kärlek med attraktion, även om det är lätt! Bara för att du har haft sex med en kille behöver du inte känna att det är ett måste att du ska ha sex med nästa. Bejaka din sexualiet, men dela inte med dig av den till den som inte är förtjänt av den. Du kan inte få en killes hjärta av att ge din kropp. Lär känna din kropp. Se din kroppp som ett tempel. Varje gång du ger av din kropp till någon som inte är förtjänt av den så förlorar du något utav dig själv som du aldrig får tillbaka. Tror inte att det är kärlek bara för att killar kallar dig för söta smeknamn. En kille där du inte kan vara dig själv med, där du känner dig hindrad eller en som trycker ner dig är ingen kille för någon. Älska dig själv och ta hand om dig. Du är det mest värdefulla du har. Använd kondom. Lär dig att säga nej.
Lär dig att vara ensam för om du lär dig att uppskatta sällskapet av dig själv så kommer fler uppskatta ditt sällskap. Lär dig lyssna.
VÄNSKAP
En vän är den som ställer upp för dig i vått och torrt, en som du kan ringa dygnet runt för att prata om det skulle behövas. Bemöt och behandla andra så som du själv vill bli bemött och behandlad. Håll en liten men nära skara av vänner riktigt tight, de andra är bekanta. Berätta inte allt för alla, det kommer att såra dig i längden. Se människor för vad de är och acceptera dom så som de faktiskt är. Försöker du att ändra dom så är de ju inte de själva längre för då hittar man säkert andra fel. Tro inte på skvaller. Prata inte heller bakom andras ryggar. Säg aldrig ”vad var det jag sa”, det är aldrig roligt att höra det själv.
SJÄLVKÄNSLA
Se dig själv i spegeln och inse att du duger precis som du är. Du behöver inte ändra dig för någon eller spela någon du egentligen inte är. Låt aldrig någon säga till dig hur du ska känna, för det du känner är så du känner. Det finns inget fel att känna som man gör. Bry dig om människor för jag tror att en dag får man det tillbaka. Var positiv även när det är som svårast. Allt går att lösa bara man hittar lösningen. Lär dig uppskatta de små sakerna här i livet. Gråt när du är ledsen och var arg när du är arg. Skratta och stråla när du är glad. Prata ut vid problem, låt inte ”koppen” rinna över. Lär dig att lyssna och prata när det är rätt. Klappa dig själv på axeln då och då och tyck att du är bäst. Älska dig själv, din kropp, dina sinnen och din själ. Inse dina brister det gör dig mer ödmjuk. Lär dig att förlåta. Gå med rak rygg, tänk på hålllningen. Drick mycket vatten.
Och då kom twisten på denna läxan: Min psykolog läste det o gav tillbaka det o sa ” Detta är din mamma som vill ge dig sina kloka ord”
KÄRLEK
När du kommer till den dagen då du tänker på att förlora din oskuld, tänk dig både en och två gånger för om detta är med rätt kille. Sex är alltid bäst om du är riktigt kär, så där så att det pirrar i kroppen bara du ser honom eller hör hans röst. Förväxla inte kärlek med attraktion, även om det är lätt! Bara för att du har haft sex med en kille behöver du inte känna att det är ett måste att du ska ha sex med nästa. Bejaka din sexualiet, men dela inte med dig av den till den som inte är förtjänt av den. Du kan inte få en killes hjärta av att ge din kropp. Lär känna din kropp. Se din kroppp som ett tempel. Varje gång du ger av din kropp till någon som inte är förtjänt av den så förlorar du något utav dig själv som du aldrig får tillbaka. Tror inte att det är kärlek bara för att killar kallar dig för söta smeknamn. En kille där du inte kan vara dig själv med, där du känner dig hindrad eller en som trycker ner dig är ingen kille för någon. Älska dig själv och ta hand om dig. Du är det mest värdefulla du har. Använd kondom. Lär dig att säga nej.
Lär dig att vara ensam för om du lär dig att uppskatta sällskapet av dig själv så kommer fler uppskatta ditt sällskap. Lär dig lyssna.
VÄNSKAP
En vän är den som ställer upp för dig i vått och torrt, en som du kan ringa dygnet runt för att prata om det skulle behövas. Bemöt och behandla andra så som du själv vill bli bemött och behandlad. Håll en liten men nära skara av vänner riktigt tight, de andra är bekanta. Berätta inte allt för alla, det kommer att såra dig i längden. Se människor för vad de är och acceptera dom så som de faktiskt är. Försöker du att ändra dom så är de ju inte de själva längre för då hittar man säkert andra fel. Tro inte på skvaller. Prata inte heller bakom andras ryggar. Säg aldrig ”vad var det jag sa”, det är aldrig roligt att höra det själv.
SJÄLVKÄNSLA
Se dig själv i spegeln och inse att du duger precis som du är. Du behöver inte ändra dig för någon eller spela någon du egentligen inte är. Låt aldrig någon säga till dig hur du ska känna, för det du känner är så du känner. Det finns inget fel att känna som man gör. Bry dig om människor för jag tror att en dag får man det tillbaka. Var positiv även när det är som svårast. Allt går att lösa bara man hittar lösningen. Lär dig uppskatta de små sakerna här i livet. Gråt när du är ledsen och var arg när du är arg. Skratta och stråla när du är glad. Prata ut vid problem, låt inte ”koppen” rinna över. Lär dig att lyssna och prata när det är rätt. Klappa dig själv på axeln då och då och tyck att du är bäst. Älska dig själv, din kropp, dina sinnen och din själ. Inse dina brister det gör dig mer ödmjuk. Lär dig att förlåta. Gå med rak rygg, tänk på hålllningen. Drick mycket vatten.
Och då kom twisten på denna läxan: Min psykolog läste det o gav tillbaka det o sa ” Detta är din mamma som vill ge dig sina kloka ord”
Snart är det födelsedag igen!!!
Som saker o ting verkar falla på plats ibland! Detta är något som jag inte trodde skulle hända mig, att jag skulle våga sänka garden/muren runt mig o mitt hjärta, att låta någon kille ta plats i mitt liv! Nu har det iallafall hänt o det har varit jobbigt men han har funnits där för mig i över ett år nu – o inte gett upp!!!
Det är verkligen jobbigt o krävande jobb jag har gjort men jag tackar det samtalet jag fick som fick mig att sätta ett ordentligt stopp för min dotters pappa ska ta sååå mycket energi trots att han inte finns här!
Vår dotter fyller snart år o jag mår alltid riktigt dåligt på hennes födelsedag! Inte för att hon fyller år utan för att JAG vill att det ska vara en sån perfekt dag så att hon inte saknar sin pappa o att det inte märks att han inte skickar en liten gåva eller ens tanke! Hans mamma o syster kom förbi förra året o jag visste inte hur dåligt jag skulle må av att de var där! Det kändes fel o oerhört konstlat. Det stod uppenbart att de också saknade honom, de har nämligen inte heller någon kontakt med honom – kändes som allt var mitt fel. MEN det är det INTE!!!!!!!!!!!!! Jag vet ju det innerst inne men ibland blir bara känslorna för mycket för mig o ångesten kommer som ett svart skynke över mitt liv!!
Ska försöka att släppa det skynket nu o gå vidae med livet! Hoppas att denna födelsedagen blir bättre – BÄST såklart!!! Vi ska träffa hans mamma o syster detta året också men då ute på stan för en enkel fika. De träffar henne aldrig innan o det är nog det som stör mig mest! De känner inte henne o jag hade önskat att iallafall de hade engagerat sig för henne när deras son/bror jämt fallerar o misslyckas! Men jag antar att jag får nöja mig med att de kommer med presenter antar jag – vill inte att hon ska få en sån torftlig relation till sin farmor som jag har haft när jag växte upp!! Hon e värd att ha en gullig bullfarmor – men jag får nog inse att så är inte fallet!!! =) Man ska drömma stort o sen kan verkligenheten bara vara ett fragment av den drömmen – o då får man väl se det som att man har lyckats ändå?!
Det är verkligen jobbigt o krävande jobb jag har gjort men jag tackar det samtalet jag fick som fick mig att sätta ett ordentligt stopp för min dotters pappa ska ta sååå mycket energi trots att han inte finns här!
Vår dotter fyller snart år o jag mår alltid riktigt dåligt på hennes födelsedag! Inte för att hon fyller år utan för att JAG vill att det ska vara en sån perfekt dag så att hon inte saknar sin pappa o att det inte märks att han inte skickar en liten gåva eller ens tanke! Hans mamma o syster kom förbi förra året o jag visste inte hur dåligt jag skulle må av att de var där! Det kändes fel o oerhört konstlat. Det stod uppenbart att de också saknade honom, de har nämligen inte heller någon kontakt med honom – kändes som allt var mitt fel. MEN det är det INTE!!!!!!!!!!!!! Jag vet ju det innerst inne men ibland blir bara känslorna för mycket för mig o ångesten kommer som ett svart skynke över mitt liv!!
Ska försöka att släppa det skynket nu o gå vidae med livet! Hoppas att denna födelsedagen blir bättre – BÄST såklart!!! Vi ska träffa hans mamma o syster detta året också men då ute på stan för en enkel fika. De träffar henne aldrig innan o det är nog det som stör mig mest! De känner inte henne o jag hade önskat att iallafall de hade engagerat sig för henne när deras son/bror jämt fallerar o misslyckas! Men jag antar att jag får nöja mig med att de kommer med presenter antar jag – vill inte att hon ska få en sån torftlig relation till sin farmor som jag har haft när jag växte upp!! Hon e värd att ha en gullig bullfarmor – men jag får nog inse att så är inte fallet!!! =) Man ska drömma stort o sen kan verkligenheten bara vara ett fragment av den drömmen – o då får man väl se det som att man har lyckats ändå?!
Nu var det bara STOP!!!!!
Konstigt hur saker kan vara, hur saker kontrollerar ens liv, hur det påverkar en o rör upp känslor – trots att man verkligen INTE vill!!! Konstigt också hur det får en att sätta punkt o säga STOPP!!!
Nu har det iallafall hänt; 3½ år senare!! Fick ett samtal som förklarar hela hans beteende, som får mig att sluta ha ursäker för honom, att försvara honom när folk slänger skit över honom! SKÖNT trots att jag grät hejdlöst ett dygn efter o känslorna som vällde upp- då fick jag ÄNTLIGEN ut sorgen o nu är den borta!!! Ja det var verkligen en sorg jag har burit på- precis som om någon hade kidnappat honom eller som om han dog…
Det är verkligen INTE mitt fel att han är sjuk, att han är dålig!! Det är bara hans- ingen annans!!! Här har jag gått med enorma skuldkänslor för att han blev ”dålig” efter vår separation, att han blev så ”dålig” att han inte ville vara pappa till vår kära dotter, försökt ”skydda” honom o försvara honom emot alla som sa precis det som nu har gått upp för mig att han var/är! Ett svin!!!! Han är dålig o det har han ALLTID varit!!!!!
Han var alltså så pass självdestruktiv att han vågade ljuga mig rätt upp i ansiktet flertalet gånger!!?? Varför har han gjort så? För att han insåg att ”Hon kommer INTE vilja ha mig annars”? HELT RÄTT!!!!! Jag hade inte viljat ha en manupulativ liten skit som inte sätter värde i mig o familjen vi har skapat! En som bara har spelat teater hela vårt förhållande! Jag vet inte ens vem du är!! Visst du kanske är ”Peter” eller så kanske du är den lilla ynkryggen som satt o gungade på golvet, eller du kanske är den ”tycka synd om mig”-killen som bara vara patetisk, eller du kanske bara var en hjärndöd o kall kille! Vad vet jag!!???? Det enda som jag faktiskt vet är att den A**e som var ”nallebjörnen”, den A**e som jag har älskat är du INTE!!!!!!!
Fattar inte nu hur jag ens kunde titta på åt hans håll, det enda jag är glad för är att han har bidragit med är vår dotter – för annars så har han bara trampat på mig! Men nej, just det!! Vår dotter var tydligen inte hans barn!?? Fattar inte hur han ens kan få för sig att säga det än mindre att tro det! Han gör HELT rätt att hålla sig bort!!! Han har förnekat vår dotter, han har förnedrat henne, han har sårat henne djupt, han har kullkastat den syn som ett barn ska ha av sina föräldrar! Håll dig borta!! Kom inte tillbaka!
Han har verkligen gjort det VÄRSTA en förälder kan göra – o man kan undra om hans pappa känner likadant inför honom!!?
Tror inte på NÅGOT han någonsin har berättat för mig! Det är bara du, bara du som styr ditt liv o du styr det rent åt helvete!!!!!!
Nu har det iallafall hänt; 3½ år senare!! Fick ett samtal som förklarar hela hans beteende, som får mig att sluta ha ursäker för honom, att försvara honom när folk slänger skit över honom! SKÖNT trots att jag grät hejdlöst ett dygn efter o känslorna som vällde upp- då fick jag ÄNTLIGEN ut sorgen o nu är den borta!!! Ja det var verkligen en sorg jag har burit på- precis som om någon hade kidnappat honom eller som om han dog…
Det är verkligen INTE mitt fel att han är sjuk, att han är dålig!! Det är bara hans- ingen annans!!! Här har jag gått med enorma skuldkänslor för att han blev ”dålig” efter vår separation, att han blev så ”dålig” att han inte ville vara pappa till vår kära dotter, försökt ”skydda” honom o försvara honom emot alla som sa precis det som nu har gått upp för mig att han var/är! Ett svin!!!! Han är dålig o det har han ALLTID varit!!!!!
Han var alltså så pass självdestruktiv att han vågade ljuga mig rätt upp i ansiktet flertalet gånger!!?? Varför har han gjort så? För att han insåg att ”Hon kommer INTE vilja ha mig annars”? HELT RÄTT!!!!! Jag hade inte viljat ha en manupulativ liten skit som inte sätter värde i mig o familjen vi har skapat! En som bara har spelat teater hela vårt förhållande! Jag vet inte ens vem du är!! Visst du kanske är ”Peter” eller så kanske du är den lilla ynkryggen som satt o gungade på golvet, eller du kanske är den ”tycka synd om mig”-killen som bara vara patetisk, eller du kanske bara var en hjärndöd o kall kille! Vad vet jag!!???? Det enda som jag faktiskt vet är att den A**e som var ”nallebjörnen”, den A**e som jag har älskat är du INTE!!!!!!!
Fattar inte nu hur jag ens kunde titta på åt hans håll, det enda jag är glad för är att han har bidragit med är vår dotter – för annars så har han bara trampat på mig! Men nej, just det!! Vår dotter var tydligen inte hans barn!?? Fattar inte hur han ens kan få för sig att säga det än mindre att tro det! Han gör HELT rätt att hålla sig bort!!! Han har förnekat vår dotter, han har förnedrat henne, han har sårat henne djupt, han har kullkastat den syn som ett barn ska ha av sina föräldrar! Håll dig borta!! Kom inte tillbaka!
Han har verkligen gjort det VÄRSTA en förälder kan göra – o man kan undra om hans pappa känner likadant inför honom!!?
Tror inte på NÅGOT han någonsin har berättat för mig! Det är bara du, bara du som styr ditt liv o du styr det rent åt helvete!!!!!!
Jag har gjort en del inlägg förr men nu lägger jag ut dom här!
Stor sko att fylla.....
Sitter här på jobbet, regnet smattrar på rutan.. Dessa dagar försvinner jag ofta tankemässigt till hur allt var o har blivit, ibland känns det som att jag nästan drunknar…….. Att vara ensamstående är TUFFT!! Det e mycket som ligger o väger på mina axlar, många ”måsten”. Måste laga mat, måste diska, måste städa, måste tvätta men också måste jag ha full kontroll över ekonomin o samtidigt kunna ha den där speciella tiden med Henne som är såååå viktig! Den tiden då jag är med Henne till 100%, då inte tankarna får snurra iväg på annat (jobbet, disken, dammråttor…) utan bara Henne, det Hon gör, det Hon tycker o det Hon känner! Att vara mamma är den viktigaste o den tyngsta rollen jag kommer att få i mitt liv! Växte själv upp utan mamma, hon dog i cancer innan jag fyllde 3 år. Har alltid satt henne på en pedistal o det blev riktigt jobbigt när jag själv skulle bli mamma! Vad var en ”mamma” för mig? Vad gjorde en ”mamma”? Jag hade ingen aning, bara det jag hade drömt ihop när jag var yngre. Så jag kör på det!!!! Har en ENORM press på mig att vara den underbara mamma jag själv har gått miste om!! Detta kan möjligtvis den största stenen jag har på mina axlar att tampas med…. För ingen e ju perfekt egentligen!!!
Min dotter, hon är verkligen solstrålen i mitt liv – vet ärligt inte hur det hade varit utan Henne! Hon ger mig styrka, massor utav skratt o galenheter!! =)
Det finns inget som är bättre än att höra hennes små fötter emot parketten när hon kommer på morgonen o ska krypa upp i min säng o gosa in sig!!! <3
Hemskt att hennes pappa missar allt detta underbara! Han hade varit så stolt, men det tror jag att han är ändå! På något vis så tror jag att de två har en psykisk koppling, min dotter pratar om honom som om hon visste hur han mår ibland.
Hennes pappa o jag var tillsammans i 3 år, bodde mestadels av tiden tillsammans. Han var som en gosig nallebjörn, en snäll nallebjörn men som också kunde bli arg o försvarade mig/oss som en björn försvarar sin familj. Kände mig trygg med honom!! Tyvärr så märkte jag snart att det var något som inte stämde med honom, jag ville att han skulle gå o prata med någon. Än idag kan jag ha enorma skuldkänslor att jag fick honom att gå dit! Jag förstörde honom.......
Han fick där diagnosen Borderline med personlighetsstörning.... Det var ytterst slitsamt för honom - detta var det sista han trodde men det var också ohyggligt slitsamt för mig!! Han gick i en terapigrupp en bra tag o träffade andra som hade borderline o fick hjälp. Men tyvärr så kändes inte den hjälpen tillräcklig, hans levene o tankesätt hade han haft sen han var 12 år o det var svårt att tänka rätt (så som terapeuterna ville) när han var nere i sitt destruktiva beteende.
Det svängde snabbt mellan att vara positiv till att vara negativ, manipulativ men älskvärd, ansvarstagande men impulsiv!
Kommer komma in på detta mer på djupet senare..
Jag var tvungen att välja mig eller honom.... Jag valde att LEVA o det kunde jag inte med honom!!! Han blev friskförklarad innan det sprack mellan oss, men det betyder INTE att man är symtomfri!
Kommer alltid att älska honom o han kommer alltid att ingå i min familj även om vi idag tyvärr inte har någon kontakt. MEN det är hans val! Jag har kämpat för att vår kära dotter ska ha en sund kontakt med sin pappa men........ Han träffade Henne 7 februari 2008 i 3 timmar o sen dess har Hon inte sett honom! Han har nu flyttat till Norrland (?) utan att informera mig om var o hur o när..... Detta smärtar otroligt mycket!! Vår dotter tänker på honom ibland o då kommer det alltid tårar i ögonen o hon vill träffa sin pappa. Ett tag tog han så mycket plats i vår liv så att vi nästan "dukade" till honom när vi skulle äta! Jag har slutat att duka nu!!!
Sitter här på jobbet, regnet smattrar på rutan.. Dessa dagar försvinner jag ofta tankemässigt till hur allt var o har blivit, ibland känns det som att jag nästan drunknar…….. Att vara ensamstående är TUFFT!! Det e mycket som ligger o väger på mina axlar, många ”måsten”. Måste laga mat, måste diska, måste städa, måste tvätta men också måste jag ha full kontroll över ekonomin o samtidigt kunna ha den där speciella tiden med Henne som är såååå viktig! Den tiden då jag är med Henne till 100%, då inte tankarna får snurra iväg på annat (jobbet, disken, dammråttor…) utan bara Henne, det Hon gör, det Hon tycker o det Hon känner! Att vara mamma är den viktigaste o den tyngsta rollen jag kommer att få i mitt liv! Växte själv upp utan mamma, hon dog i cancer innan jag fyllde 3 år. Har alltid satt henne på en pedistal o det blev riktigt jobbigt när jag själv skulle bli mamma! Vad var en ”mamma” för mig? Vad gjorde en ”mamma”? Jag hade ingen aning, bara det jag hade drömt ihop när jag var yngre. Så jag kör på det!!!! Har en ENORM press på mig att vara den underbara mamma jag själv har gått miste om!! Detta kan möjligtvis den största stenen jag har på mina axlar att tampas med…. För ingen e ju perfekt egentligen!!!
Min dotter, hon är verkligen solstrålen i mitt liv – vet ärligt inte hur det hade varit utan Henne! Hon ger mig styrka, massor utav skratt o galenheter!! =)
Det finns inget som är bättre än att höra hennes små fötter emot parketten när hon kommer på morgonen o ska krypa upp i min säng o gosa in sig!!! <3
Hemskt att hennes pappa missar allt detta underbara! Han hade varit så stolt, men det tror jag att han är ändå! På något vis så tror jag att de två har en psykisk koppling, min dotter pratar om honom som om hon visste hur han mår ibland.
Hennes pappa o jag var tillsammans i 3 år, bodde mestadels av tiden tillsammans. Han var som en gosig nallebjörn, en snäll nallebjörn men som också kunde bli arg o försvarade mig/oss som en björn försvarar sin familj. Kände mig trygg med honom!! Tyvärr så märkte jag snart att det var något som inte stämde med honom, jag ville att han skulle gå o prata med någon. Än idag kan jag ha enorma skuldkänslor att jag fick honom att gå dit! Jag förstörde honom.......
Han fick där diagnosen Borderline med personlighetsstörning.... Det var ytterst slitsamt för honom - detta var det sista han trodde men det var också ohyggligt slitsamt för mig!! Han gick i en terapigrupp en bra tag o träffade andra som hade borderline o fick hjälp. Men tyvärr så kändes inte den hjälpen tillräcklig, hans levene o tankesätt hade han haft sen han var 12 år o det var svårt att tänka rätt (så som terapeuterna ville) när han var nere i sitt destruktiva beteende.
Det svängde snabbt mellan att vara positiv till att vara negativ, manipulativ men älskvärd, ansvarstagande men impulsiv!
Kommer komma in på detta mer på djupet senare..
Jag var tvungen att välja mig eller honom.... Jag valde att LEVA o det kunde jag inte med honom!!! Han blev friskförklarad innan det sprack mellan oss, men det betyder INTE att man är symtomfri!
Kommer alltid att älska honom o han kommer alltid att ingå i min familj även om vi idag tyvärr inte har någon kontakt. MEN det är hans val! Jag har kämpat för att vår kära dotter ska ha en sund kontakt med sin pappa men........ Han träffade Henne 7 februari 2008 i 3 timmar o sen dess har Hon inte sett honom! Han har nu flyttat till Norrland (?) utan att informera mig om var o hur o när..... Detta smärtar otroligt mycket!! Vår dotter tänker på honom ibland o då kommer det alltid tårar i ögonen o hon vill träffa sin pappa. Ett tag tog han så mycket plats i vår liv så att vi nästan "dukade" till honom när vi skulle äta! Jag har slutat att duka nu!!!
Hej världen!
Sitter här o stålsätter mig inför denna underbara men skrämmande del utav mitt liv som jag ska skriva om! VET att det kommer att bli jobbigt men likväl så vill jag dela med mig utav detta, annars så hade jag inte bestämt mig för att blogga!
*sätter på mig säkerhetsbältet, kontrollerar så att det sitter fast ordentligt och startar karusellen – tur att den börjar lugnt*
Sätt dig nu bekvämt framför skärmen o häng med mig ut på denna färden, lovar dig mycket känslor som kan få dig att gråta, men också mycket skratt o kanske också en del ”aha-upplevelser!!!!
*sätter på mig säkerhetsbältet, kontrollerar så att det sitter fast ordentligt och startar karusellen – tur att den börjar lugnt*
Sätt dig nu bekvämt framför skärmen o häng med mig ut på denna färden, lovar dig mycket känslor som kan få dig att gråta, men också mycket skratt o kanske också en del ”aha-upplevelser!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)