Hur kan det så komma sig att jag totalt drabbas av ångest, panik och känner att jag inte är värd allt detta! Nu har jag jobbet som jag älskar, det jag alltid har saknat och drömt om. Imorgon så skriver jag på köpekontraktet för en lägenhet, som jag ALDRIG trodde att jag ens skulle kunna vara i närheten att ha ens en liten möjlighet att kunna KÖPA EN BOSTAD! Trodde jag alltid skulle vara kvar i hyresträsket - "för bättre förtjänar ju inte jag" Nu har jag kommit så här långt i mitt liv att jag nu precis till 32 års dagen har möjlighet att ta ett lån o köpa/äga mitt hem! Jag har länge sett det som ett stort mål i mitt liv, nu har jag kommit dit innan min 35 års dag! SUPERBRA!!! Det bästa är dock att jag har gjort detta ensam, utan en kille som så många har sagt till mig att jag borde ha för att ha en möjlighet att äga.
Ändå så bryter jag ihop, har sjukt torr hårbotten pga stress, ont i magen för att jag har skaffat mig en skuld! Skulder är bland det värsta jag vet, orent o oansvarigt - får väl tacka min dotters pappa för det (han hade o har många skulder som har gått till kronofogden..)
Nu är det så här så nu gäller det att jag löser detta! Intressant!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar