Har träffat en underbart vacker kille - för vacker..... han e sååå vacker så jag knappt titta på honom, ännu mindre möta hans blick!

Blåa ögon, vackert leende, smilegropar, skrattrynkor, ett sånt hår som man hade velat dra fingrarna igenom, en oerhört vältränad brun kropp. Jag ser INGET fel i honom! Han e snäll och verkar inte vara en player. Han vill ha familj och gärna barn.

Jag såg honom på Slagt 2002 eller 2003 och har inte fått honom ur systemet än trots att det är 2011. SJUKT! Jag pratade inte med honom den kvällen men han minns den kvällen också. Han har frågat mig via chatten nu varför jag inte pratade med honom den kvällen och mitt svar var ärligt " jag pratar inte med så snygga killar, jag hade bara gjort bort mig!" Till saken hör att vi har gått på samma högstadie så vi har full koll på varandra.

Så vad är då problemet med det? Uppenbarligen så vill han ha kontakt med mig - det var han som tog reda på mitt nummer utan att fråga mig. Uppenbarligen så vill han träffa mig - han bjöd hem sig till mig först på en kopp kaffe o sen för att bjuda mig o dottern på smoothie.

Jo, problemet är att jag stänger mig som en mussla. Jag är fnittrig varje gång vi pratar eller han kommer till mig. Jag har fjärillar i magen som gör sig påminda hela tiden med sitt fladdrande och jag tänker mycket på honom. MEN........... Nu kommer problemet: jag har varit tillsammans med så snygga killar förr o det har inte slutat väl för min del. Antingen så har de varit svin o varit otrogna eller så har jag varit svartsjuk - för med en sån fin kille får man ALDRIG ha ifred!

Känner redan nu att det är BARA dumt att ge sig in på något! Jag har inte det självförtroendet att ha en sån vacker kille. Alla kommer tänka "vad gör han med en sån ful tjej" och "han kan ju få en såå mycket sötare tjej". Usch, detta går inte alls ju! Tursamt nog så har inget hänt mellan så mellan oss mer än långkramar men nu ska vi träffas för tredje gången ikväll och då kanske det ligger lite mer press att något ska hända? Jag vill/vågar inte. Ja, jag kanske är en mes, men det är nog bättre att bara avsluta detta innan jag blir ledsen.... Murarna runt mitt hjärta är höga redan som dom är!

Nergång! =)

Har aldrig varit så här motiverad av att gå ner i vikt. Har gått ner 3 cm runt bröstryggen nu och nyckelbenen syns igen. HÄRLIGT!!!!!! Anledningen till plötsliga motivationen är operationen - om jag inte går ner i vikt riskerar jag att få inflammationer eftr operationen.


Det e konstigt hur man har gjort saker helt omedvetet - som att äta!
Jag har aldrig riktigt fattat var dessa extra kilona kommer ifrån - Nu vet jag!!
Jag har ätit för att jag har haft ont!!!
Ont efter utomkvedskapet, ont i brösten, ont för cystor på äggstockarna, ont pga ägglossning. ALLT detta har jag dämpat med MAT!


Nu gör jag inte det längre och jag vet att det låter konstigt men jag har inte så ont längre! Jag har varit duktig nu i 5 veckor, ätit sallad till lunchen, inte druckit läsk eller ätit godis eller kakor. JAG ÄR DUKTIG!!!! Går till jobbet varje dag istället för att cykla så nu får jag 50 min promenad av bara det/ dag.


En kollega frågade mig häromdagen då han märkte att jag hade gått ner en del i vikt, om jag hade ett slutmål. Jag har inget! Jag kommer att hålla på så här tills jag e nöjd - med andra ord tills jag kan handla kläder på t.ex Bik Bok eller vilken affär som helst. Framförallt vill jag MÅ BRA!!!!

Detta är mitt mål - kvinnlig, formig,
timglasformig och glad!

Nu är det nära

Tiden har dimpt ner i bervlådan, tiden då vi ska till plastikkirurgerna. EN månad kvar o sen efter det mötet så ska man ha bestämt sig. Operationstid inom tre månader o sen då?

Det är inte konstigt att man börjar bli nervös. Min syster har börjat förstå, poletten har inte riktigt sjunkit in förrän nu. Hon e rädd såklart och det är jag med. Men jag inser att jag inte har något annat alternativ. Jag väljer livet. Sen att det får bli ett liv utan mina riktigt bröst det är kanske ett billigt pris. Hade ALDRIG förlåtit mig för fåfängan att inte operera bort dom o sen få cancer! Vara sjuk och inte veta om man klarar sig. Om man klarar sig så vet man aldrig om man kommer att förbli frisk. Nej, cancer är INGET jag vill ha!

I allt detta har jag flyttat till en fin lägenhet, bara jag och min söta dotter! Vi STORMTRIVS verkligen! Vi behövde en nystart och det kommer vi att få! Hon e sååå go min underbara dotter! Trodde aldrig att man skulle få uppleva sån kärlek som jag har till henne! Jag är sååå stolt över henne!!