Ett nytt datum som man planerar sitt liv efter..

Nu har jag fått tid för mammagrafi o ultraljudsundersökning, där efter ska jag få en tid till magnetröntgen. Måste lämna in blod igen innan jag får magnetröntgas, för att de ska kontrollera så att mina njurar fungerar som de ska...
Konstigt att det startar nu då jag ska börja ett nytt jobb! Känns ju sisådär att vara borta en del när man försöker att visa sig från sin bästa sida, men jag får väl tänka att alla måste gå till läkaren....

Känns som att det händer påtok förmycket i mitt liv igen! Vill ha energi för att lägga på det nya jobbet o det e verkligen jätte viktigt nu, men jag vet verkligen inte vart jag ska hitta den faktiskt! Jag ska iväg på bankett med min pojkvän helgen innan så jag hoppas att det skulle kunna ge mig en energikick!

Måste vara hemma i lugn o ro o göra det där som man har sagt att man ska ha tid till nu när man var arbetslös som att sy nya kuddar till vardagsrummet o måla om städskrubben..

Hahahaha.... vilka i-landsproblem!!!!


Nåja,,, sov gott nu, för det ska denna fröken!

Så var julen kommen....

Landskapet e färgat i julens alla färger, snön ligger högt & täcker alla hus. Rök pyr ut från skorstenarna & det e lugnt & skönt. Inte ett ljud mer än sina egna andetag då man pulsar genom snön. En vecka kvar till julafton. Vissa längtar efter tomten andra efter god mat. Jag hade längat efter härliga & mysiga stunder med nära & kära. 


Tyvärr vet jag att jag inte får det jag mest utav allt vill ha! Det kommer absolut att vara underbart att fira julen hemma hos pappa - det är just det jag saknade mest under de tre åren då vi inte hade någon kontakt. Du vet den där speciella känslan, lukten & de familjära ljuden som bara finns hemma. Att sitta i soffan i pappas vardagsrum, dricka kaffe & prata - det var det jag saknade absolut mest de åren. Nu har jag gjort det många gånger & nu ska vi fira jul ihop - jul är inget som pappa firar egentligen. Men denna julen ville han fira med oss, hans barn & hans barnbarn. Det kommer att bli en liten intim jul men jag ska passa på att verkligen njuta! Man vet aldrig då det är slut ju - när de där speciella stunderna kommer att ta slut.




Det kommer att fattas en del människor denna julen, men jag ska verkligen försöka njuta av de som jag faktiskt är där & firar julen med oss - det är ju faktiskt så att de personerna vill jag inte leva utan!

En het diskussion på Facebook om stöttning..

En het diskussion på Facebook om stöttning och när man inte ska förvänta sig att ens nära stöttar en... JOBBIGT!!!!

 Hmmm... nu är det snart dags att åka upp på sjukhuset igen o få mitt resultat.... Bara några dagar sen vet jag - SKÖNT men ändå jobbigt!!!!!

Min stora syster: Glöm inte vad du lovat!!! Vilket innebär att jag kan läsa igenom en del...??

Jag: Vad? Jag kan inget lova ju!! Du förstår väl det??

Min stora syster: Nej, det fförstår jag faktiskt inte :-(

Jag: Hur skulle det gå till??? Ska vi inte prata alls då o inte träffas???? Jag behöver kanske ha en del stöttning om det nu är så o då kommer du inte att vara där... Är det ok?

Min stora syster: Detta sa jag redan från början =(

Jag: Att du inte vill veta resultatet - men hur har du tänkt att det skulle gå till? Så som jag skriver ovanför?

En bekant: vad är det för tester du tar??? inget allvarligt hoppas jag....

Min stora syster: Jo, , det är lite allvarligt. Det hoppades jag du hade tänkt igenom innan du gick vidare med det. Jag hjälpte dej med uppgifter och sa upprepade gånger att jag inte ville veta. Varsågod. Jag vet inte hur vi ska göra...... =(

Min tvillingsyster: Jag ska dit den 8/12! Resultatet blir vad d blir!reaktionen blir vad den blir! Jobbigt hur man än vänder och vrider på d! :o(

Min stora syster: Blir bara lessen och besviken när andra gör ett sådant stort val åt andra. Kanske inte bara jag som blir drabbad. Tack....not! Nog diskuterat om detta...

Vän 1: Finns här om du behöver mig vännen! Stor kram!

Jag: Har väl inte gjort något val åt någon annan - bara mig själv o mitt liv! Jag är inte intresserad av att stoppa huvudet i sanden när det finns svar på frågan! Jag vill inte lämna min dotter så som mamma lämnade oss! Detta är mitt val o jag v...äljer att leva - inte vara rädd för det!! Detta inkluderar inte ditt liv- men jag hade hoppats på att få stöd från dig om det skulle vara så att jag bär på denna manipulationen som faktiskt ÄR i vår släkt!! Jag har en chans att få hjälp långt innan mamma fick det o då tycker jag bara att det är korkat att låta bli! Jag är tacksam för att du hjälpte mig att få fram mammas kusins nr o att du ringde o förvarnade henne! Hon är en väldigt levandsfull o trevlig kvinna o hon har hjälpt mig med att lämna sitt blod så att de kan veta vart dom ska titta efter genen - det visade sig att hon hade manipulationen o nu får jag reda på mitt svar- men det inkluderar inte ett val du måste göra!
Tvingar inte dig att ta provet men du borde kunna stötta oss som vill veta!!!?? Förstår inte vart jag har gjort ett val för någon annan?????? Jag har sagt att ni gärna får komma på ett informationsmöte - vilket hade resulterat i att ni också hade fått tätare kontroller (utan att behöva ta blodprovet o fått resultatet) Men du väljer att stoppa huvudet i sanden o det är ditt val!

Vän 2: Skämmande diskusion det här!!!Bara för att någar individer bär på en manipulation i en släkt betyder det inte att ALLA i den släkten gör det! Dina systrar gör inga val åt dig...OM det nu skulle bli det besked som INGEN vill få, så gäl...ler ju det beskedet ENDAST deras kroppar och ingen annans...
Det är väl en självklarhet att finnas där och stötta, i alla fall för mig!
KRAM vännen ♥

Min stora syster: Hallå... Jag förstår och respekterar deras beslut och tycker att när jag i klarhet har sagt min åsikt så vill jag bemötas med förstående och respekt jag med. Känslor har alla. Det är inte en ensamrätt någon har. Huvudet i sand...en? Vid din ålder hade jag redan gått på kontroller och gjort medvetna val för mitt liv... Nu sätter vi punkt i detta forum, tack!

Jag: Om man inte har något roligt att berätta så ska man vara tyst!?

Min stora systers svägerska: Vet inte om jag borde lägga mej i, troligen inte.... men jag kan inte låta bli att tänka lite. Ni är 3 kloka systrar som har varandra, ta vara på det fina. Syskon är ingen självklarhet även om dom finns, det har jag fått erfara tyvärr. Stöt...ta varandra när ni kan och respektera när ni inte kan. Vi är ju alla olika och söker olika svar i livet....
Finns det sådana här tester tycker jag att det verkar klokt men kan också förstå att man inte vill veta. Ta hand om er alla! ♥

Jag: Ja detta är helt fel forum men nu har diskussionen iallafall kommit upp på tapeten! Nu kan vi inte ignorera den "stora elefanten" som står o tar galet mycket plats i vardagsrummet!

Min stora systers svägerska: Ibland är det faktisk väldigt bra att lyfta dessa svåra frågor på helt fel ställe och se hur andra ser på saker och ting....
Detta kommer att lösa sig, intressant diskussion tycker jag!

Min stora syster: Disskutera kan man absolut, men tycker ju att man ska respektera att inte alla vill ha det på samma vis. Det är väl att stötta det med?

Jag: stötta när man säger att oavsett besked så vill man inte veta??

Min stora systers svägerska: Väldigt svåra frågor.... Jag kan förstår er alla. För egen del hade jag absolut också velat veta men är tveksam till vad jag begärt av anhöriga. Hoppas verkligen det blir ett positivt svar!

Jag: Det är min syster som begär att jag inte ska berätta mitt resultat oavsett vilket resultat det blir! Men hur kan hon begära det? Ska jag då sätta på mig en mask o spela charader framför henne o inte vara mitt äkta jag! Så kommer jag INTE att göra!

Min stora systers svägerska: Knepigt..... jag funderar på varför hon inte vill veta.

Min tvillingsyster: vi har alla haft eller har svåra tider när man behöver stöd från vänner och familj!! ingen av oss har det problemfritt !!! men vi stöttar så gott vi kan,,och vi ställer upp för varandra..men där finns tydligen en gräns när den stöttningen i...nte finns där!!! jag förstår malin fullt ut!!! hade blivit jättebesviken om/när jag får mitt besked (oavsett vilket) att min familj inte hade velat ta del av detta!!!det är inte lätt,,men det går ju inte att ignorera och låtsas att det regnar!! detta beslutet att kolla upp ang cancergen är som att välja mellan pest eller kolera...men jag får väga fördelar med nackdelar!!! och helldre att jag vet och kan göra nåt åt det innan,,än när det kanske är försent!! VÅR verklighet ser så här ut!!! inget man har valt!!!sen att man aldrig har fått nån info ang släkten och hur mycket cancer det finns e ju sinnessjukt!!!
stoppa huvudet i sanden,,är ett SLÄKTDRAG!!!
maktlösheten kan jag känna definitivt om malin får ett negativt besked!!men då blir min stöttning att försöka se det positiva med det att man vet!!!
jag är inställd på att jag har cancergenen!! det är lättare så!!

Min stora systers svägerska: Jag tycker ni två är kloka!

Min stora syster: Nu får det vara nog, tack! Prata MED mej inte OM mej.LYSSNA på vad jag har sagt alla de tidigare gånger vi diskuterat detta. Vill ni inte ha mej i närheten så säg det åt mej.

Min stora systers svägerska: Jag vill ha dej i närheten och menar inget illa! ♥♥♥
Tycker det är en intressant "debatt" och försöker förstå alla....
Om man kan prata om sådant här utan att göra det så infekterat tror jag alla kommit långt :o)

Min systerdotter: Är jag dum i huvudet eller? Om någon har genen behöver det väl inte betyda något alls egentligen. Det betyder ju verkligen inte att man ska dö för det. Det betyder inte att man kommer få sjukdomen överhuvudtaget! Det är bara något som sitter i ens dna. Skitsamma! Fan. Varför göra det till en så stor grej? Kan ni inte sura på annat som betyder något istället?

Jag: ALLA kvinnor har 10% risk att få bröstcancer!
Har man manipulationen ökar denna risken till 60-80%. Är inte detta tillräkligt med anledning för att kolla upp det o om inte så iallafall få gå på specialundersökningar? Är det så underligt att ...jag vill ha stöd oavsett hur resultatet blir? Är det så att jag har denna manipulationen så kommer dett att krävas en hel del av styrka i mig o då kanske man hade velat få gå igenom chocken, gråta, bearbeta o fundera ut vad jag vill göra med stöd från familjen. Är det då så konstigt att man vill ha sina syskon som borde kunna förstå min rädsla att vara där????

Jag visste verkligen inte att det fanns en gräns på vad man störttade för då borde man kanske ha berättat den! Vi lever inte i nån fantasivärld där man kan välja de delar utav en person om man tycker om o strunta i det andra som kanske inte "passar in just nu"!! VÄX UPP FÖR HELVETE!! ( det är så man skriker när man skriver....)

Hade hoppats på att trycka på en "gilla" knapp också krävde en kommentar/ett tycke. kanske borde kunna visa någon sorts av förståelse för oss som går igenom detta som vissa tydligen kan bortse från!

Jag vet nu vart jag har människor i mitt liv....
"Prata med mig inte om mig" - tack detsamma!!!

Jag igen riktat till min systerdotter: Nä det behöver inte betyda att man behöver dö, men som jag har pratat med dig innan om så ökar risken att bli sjuk avsevärt mycket o då kanske man ska ta sig en funderare på vad som är viktigt här i livet!
Är bröst viktiga? Det krävs ett antal operationer för att ta bort dom. Får man verkligen bort all vävnad då? För om man får det så minskar risken till under 10%
Vad gör en kvinna till en kvinna? Bröst? långt hår? En livmoder? Eller är det något sååå mycket mer?
Detta är INGA lätta frågor o det är dom jag har ställt mig inför men ställt till mig själv - inte blandat in någon annan i detta!!
Har pratat en del med pappa o har fått reda på hur mamma verkligen dog - jag vill inte försvinna så! Jag kan OMÖJLIGT hitta en knöl i storleken av ett riskorn i mina bröst ii tid - det gjorde inte mamma heller! Varför ska man lite på läkare? Även dom kan ha fel? ur många feldiagnoser har man hört om o varit med om? Är jag villig att dö i denna sjukdomen? JAG måste veta för mig SJÄLV vad JAG vill! SVÅRT o SORLIGT när man måste göra det även om jag får stöd från de närmsta
Detta är allvarligt - inget huggbugg!! Om vi hade valt att stoppa huvudet i sanden när det gäller andra saker så hade det inte varit så roligt för de personen det gäller heller! Vi gör inte så!!!!

Man kan ju undra om det betyder något för någon annan än mig själv om jag har manipulationen... Jag tror att de som är måna om mig har det betydelse för! har fortfarande inte förstått vad ett resultat som är mitt är något som man kan bestämma att man inte ska få höra!? Har det något att göra med rädsla? för det handlar inte om någon annan, inte dig o din kropp eller framtid! fattar ingenting!!!


Min systerdotter: ja det är ditt beslut vad du vill göra, det enda jag menar är att det är inte slutet ifall du har genen. Och har du den är det större chans att vi andra har den med, men ingen av oss ska ju dö riktigt än. Tycker bara att vi ALLA kan lägga n...er denna negativa inställningen mot varandra och vara glada åt det vi har. För man löser inte ett skit genom att gnälla på face. Är man pissed får man ta ut det på rätt sätt. Och klippa bandet med en familjemedlem är uteslutet i vilket fall som helst.
Men jag tänker stötta dig. Det är mitt val, men precis som du gör detta för DIN skull så gör jag saker för MIN skull. Och jag tolererar inte att de jag älskar tjabblar på detta viset!!!!!! PÅ FACEBOOK! av alla ställen.

Jag igen: OM jag har manipulationen så betyder det INTE att ni andra har den! Inte heller betyder det att om jag inte har den att ni andra inte har den! Vi syskon har 50 % risk var! Skulle Ussi ha den så är det inte alls så att du har den utan då är ...det 50% risk där med! Man kan ju ha turen att man kan mest ha den andra förälderna gener också ju!

Man ska stötta varandra i vått som torrt o det har vi alltid gjort innan men jag förstår inte skillnaden denna gången! Om jag har det så kommer jag att vara ledsen o rädd o självklart så kommer jag inte att spela nån teater framför någon! Då väljer jag hellre att inte träffa den människan - istället för att låtsas!

Vår kusin: Om en liten kusin får flika in nått i denna diskussion som inte riktigt inbegriper mig... Jag håller med "systerdotter" här! Var rädda om er. Systrar är bland de viktigaste man har (och bröder också)!! Snälla låt inte detta bli som med våra föräldrar... Älskar er alla, var rädda om er och varandra!

Denna diskussionen som hölls den 2-4 november har ändrat mitt liv! Jag har nu ingen kontakt med min storasyster och har uteslutit henne från mitt liv nu. Jag vill ha männsikor i mitt liv som stöttar mig, som finns där i vått som torrt!

"Konsten att leva ett fullständigt liv"

Visst är detta en underbar bra boktitel och jag menar, vem hade inte köpt och läst denna boken!!?

Jag fyller snart 32 år och jag inser att jag inte har en aning om hur man verkligen LEVER!
Känns tyvärr som jag bara har existerat och inte själv tagit beslut om vad som händer i mitt liv - inte ens vad jag jobbar med.
I 26 år har jag varit livrädd för att dö av cancer, precis som min mamma gjorde när jag bara var en liten liten flicka. Döden har alltid varit en väldigt nära och kanske nästan förnära verklighet, för att kunna leva ett bekymmerlöst liv även som barn. Jag har aldrig vågat drömma om en framtid, inte heller om ett drömjobb - har alltid tagit livet en dag i taget o har aldrig fattat de där STORA besluten som att studera till ett specifikt yrke eller så. Jag har liksom bara varit..... Halkat in på ett bananskal efter vart annat och inte riktigt själv vetat vad jag vill ha ut av livet eller vad som gör mig lycklig - "det spelade ju ingen roll för jag skulle ändå dö av cancer!"

Nu är det ju så att jag har efter mycket om och men tagit reda på om jag har denna genen som gör att man får cancer och det har jag! Kanske ska jag vara tacksam att inte människor frågar mig hur detta verkligen känns! Jag är rädd att jag hade brytit ihop och inte haft någon där som plockar upp mig! Jag inväntar en tid till en psykolog som ska hjälpa mig att bearbeta min mammas död och mitt liv... Innan dess så får jag bara inte bryta ihop och visa hur jag verkligen mår på riktigt utan nu koncentrerar alla sig på fakta och endast det. Tror faktiskt att ingen vågar fråga just hur jag mår på riktigt och jag tror ingen ens orkar förmå sig att ens tro sig veta hur man känner vid ett sånt här svårt beslut!

Det slår mig väldigt hårt när jag inser att ja jag har haft rätt i denna enorma rädsla för att få cancer - nu är det verkligen verkligt! Jag vet att jag ska operera bort mina bröst i förebyggande syfte, detta för att undgå att få cancer. MEN jag har levt hela mitt liv i denna rädsla och i detta handlingsförlamade tillstånd att jag inte har en aning om vad som skulle hända efter operationen! Då måste jag ju leva....
Börja leva: Och hur fan gör man det????? Då måste alltså jag ta över tyglarna i mitt liv, våga drömma och ta reda på vad jag vill här i detta livet och dessutom våga satsa på det!! *SVÄLJ*

Livet fortsätter ju trots allt för alla andra utanför mina fönster
- men jag måste lära mig att medverka.

32 år och har ingen aning om hur detta ska te sig.

I allt detta så har även min kära tvillingsyster fått detta besked - även hon bär på denna genen! Detta trodde jag ALDRIG. Vi två är så enormt olika - jag lik mamma och hon lik pappa. Där kunde jag inte lita på min magkänsla alls!!
Det positiva i allt detta är ju att vi kan stötta varandra och gå enade hand i hand! Men jag kan ändå inte hjälpa att få enorma skuldkänslor gentemot henne. Detta var det sista hon behövde! Jag anser mig väl kanske starkare än henne och jag har haft så mycket med sjukvården att göra, utomkvedskap, livmoderinflammation, cystor på äggstockar m.m. Jag hade fixat om bara jag fick detta men nu är hon också drabbad och jag önskar nästan att jag gjorde denna kollen i tystnad. Jag vet att jag inte har tvingat henne att kolla upp sig men det blev liksom inte verkligen för henne förrän jag fick mitt besked och först då ville hon också veta! Jag är samtidigt glad över att hon vågade genomgå testet för jag hade aldrig förlåtit mig om hon, den viktigaste människan i mitt liv, hade blivit sjuk!

Tillsammans är vi starka och tillsammans kommer vi hålla varandra i handen på alla läkarbesök och hjälpa varandra att ta de beslut som vi blir tvugna att ta hädanefter!

Så var dagen kommen....

Så är man här.... Jag har väntat i 3½ år, jobbat o försökt att hålla modet uppe för att ta reda på detta som jag nu har fått svaret på!

Eftersom min mamma dog så ung, 36 år av cancer, hennes mamma (min mormor) o syster med barn också har dött av cancer så var det kanske dags att ta reda på hur det faktiskt ligger till!

Jobbigt!! Många tanka flyger genom kroppen på en! Hur ska man ta det om man får ett positivt resultat? Och hur ska man ta det om man får ett negativt resultat, att man inte har manipulationen. Jag har gått o varit rädd för detta i 26 år! Har inte unnat mig att ha en dröm o vågat satsa på den. Har bara existerat o inte levt på riktigt!  Och om jag nu har detta; Hur ska alla andra, mina nära ta detta? Hur ska pappa ta detta?
Efter MYCKET vändande o vridande så står jag nu här idag o har fått resultatet!

Jag är en bärare på BRCA1.

Detta innebär att jag har gått från 10 % risk att drabbas av bröstcancer till hela 60-80%. Men också så har risken i och med detta också ökat att drabbas av äggstockscancer till 40 %.

Det skickas i detta nu en remiss till en läkare som är expert på cancer, där kommer jag få undersökning 2 gånger om året! En fysiks undersökning av brösten men också magnetröntgen. Mammograffi missar tyvärr en del när man är så ung, så det var bättre med magnetröntgen. Det skickas dessutom en remiss till en jätteduktig gynekolog som kommer att få ta hand om mig!

Allt detta görs för att rädda mig från att dö från denna hemska sjukdom som ligger i mina gener! Jag kan ingenting göra för att slippa undan, det ligger inom mig o tickar som en bomb känns det som!

Jag är fullt medveten om att alla kommer att dö, men jag som alla andra är rädd för att lida när tiden är kommen. Jag vet att dör man av cancer så är det långt ifrån smärtfritt, än mindre att kämpa emot sjukdomen som äter upp en inifrån! Kemo gör ont, man blir svag, man tappar sitt hår, den slår ut ens immunförsvar, man mår illa. Och kanske så hjälper det ändå inte!

Jag vet att jag nu ska bestämma mig på riktigt vad som är en kvinna! Vad är det som gör en kvinna till just det, en kvinna?
Är det brösten?
Är det långt hår?
Är det livmodern?
Eller ligger det sååå mycket mer bakom känslan att vara en kvinna?

Jag är sååå förvirrad!!!

Hittade en blogg som jag känner är den enda som finns om just detta!

http://www.brca.se/

besvikelse...

Ett brev till min stora syster!


Jag ska dit den 12:e november så då får du göra ett beslut om du vill ha mig kvar på FB eller inte!


Jag kommer inte spela en charad i din närhet o inte vara äkta! E jag ledsen o rädd så är jag det. Då tänker jag inte att dölja det o sätta på mig en mask i din närhet o jag förstår inte hur du kan tro att jag ska lova dig att inte visa mitt äkta jag! Du som jag vet att jag har mina känslor på armen o så är det! Jag har haft en mask förr o det e inte hållbart för den kommer att krackillera förr eller senare o det gör så fruktansvärt ont - det gjorde den när jag var tom i mina ögon för 7 år sedan o det vet du!


Vad har mitt besked med ditt liv att göra? Jag förstår inte detta. Det är ju faktiskt INTE så att om jag har manipulationen så har du eller om jag inte har så har du.... det ena betyder ju faktiskt inte det andra! Jag förstår att du är rädd men jag tror att man är rädd för det okända!


Jag tror inte att jag har en chans att upptäcka en knöl i mina bröst i storlek av ett riskorn - tror du???


Ja jag har ett kontrollbehov i mitt liv o nu tar jag kontrollen genom att göra dessa tester - beslutet tog jag när jag hade stora problem o smärtor i mina bröst för tre år sedan så tro mig - jag har tänkt!!!!!! Min tvillingsyster har själv fått välja o hon insåg att efter att ha tänkt på sin son att hon också vill ha kontroll! Det är ju inget fel med det!!!


Jag har inte tvingat på er andra någonting!! Jag har som sagt erbjudit er att få extra undersökningar o för det krävs bara att ni går på ett informationsmöte - jag är ju rädd om er fattar du inte det????


När jag låg inne på sjukhus o opererade bort min äggledare så var du helt förstörd för att du inte visste - nu vet du men du väljer att inte delta i stöttning. Vad beror det på?? Förklara dig!


Vi har väl stöttat varandra i mycket, vi syskon. Vad är det som gör att detta skiljer sig?
Jag vet att du inte tycker att jag gör några bra beslut i mitt liv men jag måste ta beslut så som du i ditt!


Du sårar mig jätte mycket med detta!

Maskrosbarn

Ibland är livet orättvist o kallt - men på någotvis har man lärt sig att kämpa o att leva ändå!

LOST....

Ett riktigt härligt höstväder ute - gula löv, kallt men solen skiner på den blå himmeln! Precis så som man vill ha det: FAKTISKT!!

Har min första dag som Arbetsbefriad idag - sa det till dagis - " Alltså arbetslös!" Ehhh... "Nej det är jag inte förrän den 28:e" blev mitt svar, Men är jag ABRETSLÖS?????? :S


Nåja...




Var hemma hos pappa i helgen o samlat ihop mammas saker..... Mamma dog i cancer innan jag fyllde 3 år, mååååånnnnga år sedan men vi har inte delat upp sakerna... Nu känns det jätte jobbigt!!!
Hur kan jag veta vad som är mammas, detta är tavlor o porslin som har hängt uppe i mitt hem sen urminnestider! Vad är mammas o vad tillhör hemmet??? Detta är saker som jag förknippar till det hem där jag är uppvuxen, typiska saker som ska vara DÄR!! Pappa hade tagit ner tavlorna och det känns verkligen FEL!!!! Jag hade turen att min syster också kände så o uttryckte sig så vi beslöt att en viss tavla ska hänga kvar!! 






Anledningen till att vi gör detta just nu är min halvbror som tjatar att han vill ha tavlor som är "rättfärdigt hans" - som han uttrycker det! SUCK!!!!! Hans argument är rent av avskyvärda " han ska ha de saker som hängde i radhuset där de bodde innan jag o min syster föddes - men det är ju faktiskt så att vi är 4 barn o alla ärver 25% var! Det är ju inte så att det är bara han o vår "halvsyster" som har rätt till mammas saker som hon ägde innan vi föddes - men i min halvbrors värld så är det tydligen så....????




Pappa vill iallafall att vi gör detta så snart som möjligt så vi hämtade alla tavlor (utom en som är upphängd på "rätt" vägg igen) igår, han vill ha bort detta för han vill inte ha dom där om det händer honom något sen....

Min mamma dog av bröstcancer som spred sig! Hon hittade en liten knöl som ett riskorn o åkte in direkt, inom några dagar så opererade de bort hennes bröst. Till historien hör det till att min mormor, mormors syster o hennes tre barn också har dött av bröstcancer.....  Mamma var "frisk"! Hon fick ont i ryggen - men det var ju inte sååå konstigt eftersom hon hade småbarn hemma (mig o min tvillingsyster), men hon fick allt mer ont så tillslut så var hon sängliggandes. De åkter in till sjukhuset, men de hittade inget o trodde att smärtan var psykiskt. De ville lägga in henne på ett psyksjukhus men det vägrade hon så de åkte hem igen. Mamma dog samma natt! Hon dog av metastaser i hela ryggen!

Det minne jag har av mamma är ENDAST denna morgon! Ambulansen kom och hämtade henne, jag minns att de inte hade bråttom. Pappa o jag har pratat en del om mammas död nu o han trodde inte att jag mindes detta förrän jag berättade "Dom höll på att fiffla med dörren när de hade mamma på båren o de var på väg ut med henne!" Pappa berättar att ja det gjorde de för vår hund höll på att springa ut... Man minns saker trots att man bara är LITEN! Detta var den 19 Januari 1982 o jag skulle fylla 3 år om någon månad.

Mamma dog hemma i sin säng, pappa hade vaknat flera gånger den natten att hon lät konstigt o att hon hade rullat av sängen ett antal gånger - han hade lyft upp henne igen. Pappa insåg aldrig att det var så att hon var döende, han hade all förtroende för läkarna o det slog honom aldrig rigtigt att hon var så sjuk!

Han förlorade henne den natten. Vi barn förlorade henne o fick växa upp utan denna människa som är en viktigt del utav ens liv!!

Framtiden.....???

Så sitter man här på jobbet - det är min sista dag... En bitterljuv känsla har trätt in i min kropp. Skönt att komma härifrån ändå. Dålig ledning på ett företag som säger att de "tar hand om sin personal" - men ingen här har ens märkt en tendens till detta! Chefer som inte lyssnar o tror sig veta saker, trots att personalen här har jobbat här mycket längre o vet vad som kunden efterlyser o önskar. Känns som att detta är ett allt vanligare problem i arbetsmarkanden!! Jag kommer att sakna dessa underbara medarbetare men om jag har kontakt med någon utav dom får man ju se i framtiden!

En weekend borta o BARNFRI!!!

Jag var iväg på en weekendresa i helgen tillsammans med de kvinnor som också har fått hjälp från dessa fantastiska psykologer o har eller är på väg att ändra sitt liv! Vi var 20 kvinnor som åkte iväg o skulle spendera helgen ihop o alla hade vi gått igenom olika saker den enda hemskare än den andra med män. Mycket skuld ligger på våra axlar, men som jag ser det så är det också en oerhörd styrka över oss! Ja vi har satt oss i en relation med en man som inte har varit snäll. En som har misshandlat oss antingen fysiskt eller psykiskt eller båda delar, vi har kanske dessutom satt våra älskade barn i denna hemska situation! MEN vi har haft styrkan att ta oss därifrån!!!! Det tycker jag är det viktigaste att poängtera!!! Man är inte hel bara för att man har en man vid sin sida – Det är jobbigare att känna sig ensam när man är två än att verkligen vara ensam!
Ensam är inte alltid svag.
Min psykolog sa en väldigt klok sak som rörde mig väldigt!
”Jag ser fram emot en framtid då vi inte ska skymma vårt ansikte eller säga ”förlåt” för att vi gråter. En framtid då gråt är en lika accepterad känsla som skratt!”

Kloka ord!!

Har gått hos psykolog i 3 ½ år nu, en separation från en psykiskt sjuk människa o med den historien jag har sen liten så är det inte lätt! Denna period i mitt liv har varit stundtals jobbig, men också gett mig otroligt mycket! Jag har verkligen fått KÄNNA o PRATA om allt jag har gått igenom o inget har varit tabu! Det har nästan varit så att det känns på riktigt igen. Många känslor har poppat upp, de som har varit så väl dolda under min ”mask”, men jag har fått prata om dom o ”rotat bland soporna”/de negativa känslorna. Denna psykolog har hjälpt mig otroligt mycket, jag har hittat mig själv o lärt mig att älska mig själv o börjat förstå att det faktiskt är viktigt att jag mår bra – kanske det viktigaste! Jag har fått många läxor som har fått mig att tänka till o den första läxan var; ”Vad skulle jag vilja att ge för visdomsord till min dotter om jag skulle dö imorgon?” Denna läxan var otroligt jobbig att skriva, men det blev ett A4-papper med fullt med visa ord. Här kommer den:




KÄRLEK
När du kommer till den dagen då du tänker på att förlora din oskuld, tänk dig både en och två gånger för om detta är med rätt kille. Sex är alltid bäst om du är riktigt kär, så där så att det pirrar i kroppen bara du ser honom eller hör hans röst. Förväxla inte kärlek med attraktion, även om det är lätt! Bara för att du har haft sex med en kille behöver du inte känna att det är ett måste att du ska ha sex med nästa. Bejaka din sexualiet, men dela inte med dig av den till den som inte är förtjänt av den. Du kan inte få en killes hjärta av att ge din kropp. Lär känna din kropp. Se din kroppp som ett tempel. Varje gång du ger av din kropp till någon som inte är förtjänt av den så förlorar du något utav dig själv som du aldrig får tillbaka. Tror inte att det är kärlek bara för att killar kallar dig för söta smeknamn. En kille där du inte kan vara dig själv med, där du känner dig hindrad eller en som trycker ner dig är ingen kille för någon. Älska dig själv och ta hand om dig. Du är det mest värdefulla du har. Använd kondom. Lär dig att säga nej.
Lär dig att vara ensam för om du lär dig att uppskatta sällskapet av dig själv så kommer fler uppskatta ditt sällskap. Lär dig lyssna.




VÄNSKAP
En vän är den som ställer upp för dig i vått och torrt, en som du kan ringa dygnet runt för att prata om det skulle behövas. Bemöt och behandla andra så som du själv vill bli bemött och behandlad. Håll en liten men nära skara av vänner riktigt tight, de andra är bekanta. Berätta inte allt för alla, det kommer att såra dig i längden. Se människor för vad de är och acceptera dom så som de faktiskt är. Försöker du att ändra dom så är de ju inte de själva längre för då hittar man säkert andra fel. Tro inte på skvaller. Prata inte heller bakom andras ryggar. Säg aldrig ”vad var det jag sa”, det är aldrig roligt att höra det själv.

SJÄLVKÄNSLA
Se dig själv i spegeln och inse att du duger precis som du är. Du behöver inte ändra dig för någon eller spela någon du egentligen inte är. Låt aldrig någon säga till dig hur du ska känna, för det du känner är så du känner. Det finns inget fel att känna som man gör. Bry dig om människor för jag tror att en dag får man det tillbaka. Var positiv även när det är som svårast. Allt går att lösa bara man hittar lösningen. Lär dig uppskatta de små sakerna här i livet. Gråt när du är ledsen och var arg när du är arg. Skratta och stråla när du är glad. Prata ut vid problem, låt inte ”koppen” rinna över. Lär dig att lyssna och prata när det är rätt. Klappa dig själv på axeln då och då och tyck att du är bäst. Älska dig själv, din kropp, dina sinnen och din själ. Inse dina brister det gör dig mer ödmjuk. Lär dig att förlåta. Gå med rak rygg, tänk på hålllningen. Drick mycket vatten.




Och då kom twisten på denna läxan: Min psykolog läste det o gav tillbaka det o sa ” Detta är din mamma som vill ge dig sina kloka ord”

Snart är det födelsedag igen!!!

Som saker o ting verkar falla på plats ibland! Detta är något som jag inte trodde skulle hända mig, att jag skulle våga sänka garden/muren runt mig o mitt hjärta, att låta någon kille ta plats i mitt liv! Nu har det iallafall hänt o det har varit jobbigt men han har funnits där för mig i över ett år nu – o inte gett upp!!!
Det är verkligen jobbigt o krävande jobb jag har gjort men jag tackar det samtalet jag fick som fick mig att sätta ett ordentligt stopp för min dotters pappa ska ta sååå mycket energi trots att han inte finns här!
Vår dotter fyller snart år o jag mår alltid riktigt dåligt på hennes födelsedag! Inte för att hon fyller år utan för att JAG vill att det ska vara en sån perfekt dag så att hon inte saknar sin pappa o att det inte märks att han inte skickar en liten gåva eller ens tanke! Hans mamma o syster kom förbi förra året o jag visste inte hur dåligt jag skulle må av att de var där! Det kändes fel o oerhört konstlat. Det stod uppenbart att de också saknade honom, de har nämligen inte heller någon kontakt med honom – kändes som allt var mitt fel. MEN det är det INTE!!!!!!!!!!!!! Jag vet ju det innerst inne men ibland blir bara känslorna för mycket för mig o ångesten kommer som ett svart skynke över mitt liv!!
Ska försöka att släppa det skynket nu o gå vidae med livet! Hoppas att denna födelsedagen blir bättre – BÄST såklart!!! Vi ska träffa hans mamma o syster detta året också men då ute på stan för en enkel fika. De träffar henne aldrig innan o det är nog det som stör mig mest! De känner inte henne o jag hade önskat att iallafall de hade engagerat sig för henne när deras son/bror jämt fallerar o misslyckas! Men jag antar att jag får nöja mig med att de kommer med presenter antar jag – vill inte att hon ska få en sån torftlig relation till sin farmor som jag har haft när jag växte upp!! Hon e värd att ha en gullig bullfarmor – men jag får nog inse att så är inte fallet!!! =) Man ska drömma stort o sen kan verkligenheten bara vara ett fragment av den drömmen – o då får man väl se det som att man har lyckats ändå?!

Nu var det bara STOP!!!!!

Konstigt hur saker kan vara, hur saker kontrollerar ens liv, hur det påverkar en o rör upp känslor – trots att man verkligen INTE vill!!! Konstigt också hur det får en att sätta punkt o säga STOPP!!!
Nu har det iallafall hänt; 3½ år senare!! Fick ett samtal som förklarar hela hans beteende, som får mig att sluta ha ursäker för honom, att försvara honom när folk slänger skit över honom! SKÖNT trots att jag grät hejdlöst ett dygn efter o känslorna som vällde upp- då fick jag ÄNTLIGEN ut sorgen o nu är den borta!!! Ja det var verkligen en sorg jag har burit på- precis som om någon hade kidnappat honom eller som om han dog…
Det är verkligen INTE mitt fel att han är sjuk, att han är dålig!! Det är bara hans- ingen annans!!! Här har jag gått med enorma skuldkänslor för att han blev ”dålig” efter vår separation, att han blev så ”dålig” att han inte ville vara pappa till vår kära dotter, försökt ”skydda” honom o försvara honom emot alla som sa precis det som nu har gått upp för mig att han var/är! Ett svin!!!! Han är dålig o det har han ALLTID varit!!!!!
Han var alltså så pass självdestruktiv att han vågade ljuga mig rätt upp i ansiktet flertalet gånger!!?? Varför har han gjort så? För att han insåg att ”Hon kommer INTE vilja ha mig annars”? HELT RÄTT!!!!! Jag hade inte viljat ha en manupulativ liten skit som inte sätter värde i mig o familjen vi har skapat! En som bara har spelat teater hela vårt förhållande! Jag vet inte ens vem du är!! Visst du kanske är ”Peter” eller så kanske du är den lilla ynkryggen som satt o gungade på golvet, eller du kanske är den ”tycka synd om mig”-killen som bara vara patetisk, eller du kanske bara var en hjärndöd o kall kille! Vad vet jag!!???? Det enda som jag faktiskt vet är att den A**e som var ”nallebjörnen”, den A**e som jag har älskat är du INTE!!!!!!!
Fattar inte nu hur jag ens kunde titta på åt hans håll, det enda jag är glad för är att han har bidragit med är vår dotter – för annars så har han bara trampat på mig! Men nej, just det!! Vår dotter var tydligen inte hans barn!?? Fattar inte hur han ens kan få för sig att säga det än mindre att tro det! Han gör HELT rätt att hålla sig bort!!! Han har förnekat vår dotter, han har förnedrat henne, han har sårat henne djupt, han har kullkastat den syn som ett barn ska ha av sina föräldrar! Håll dig borta!! Kom inte tillbaka!
Han har verkligen gjort det VÄRSTA en förälder kan göra – o man kan undra om hans pappa känner likadant inför honom!!?
Tror inte på NÅGOT han någonsin har berättat för mig! Det är bara du, bara du som styr ditt liv o du styr det rent åt helvete!!!!!!

Jag har gjort en del inlägg förr men nu lägger jag ut dom här!

Stor sko att fylla.....





Sitter här på jobbet, regnet smattrar på rutan.. Dessa dagar försvinner jag ofta tankemässigt till hur allt var o har blivit, ibland känns det som att jag nästan drunknar…….. Att vara ensamstående är TUFFT!! Det e mycket som ligger o väger på mina axlar, många ”måsten”. Måste laga mat, måste diska, måste städa, måste tvätta men också måste jag ha full kontroll över ekonomin o samtidigt kunna ha den där speciella tiden med Henne som är såååå viktig! Den tiden då jag är med Henne till 100%, då inte tankarna får snurra iväg på annat (jobbet, disken, dammråttor…) utan bara Henne, det Hon gör, det Hon tycker o det Hon känner! Att vara mamma är den viktigaste o den tyngsta rollen jag kommer att få i mitt liv! Växte själv upp utan mamma, hon dog i cancer innan jag fyllde 3 år. Har alltid satt henne på en pedistal o det blev riktigt jobbigt när jag själv skulle bli mamma! Vad var en ”mamma” för mig? Vad gjorde en ”mamma”? Jag hade ingen aning, bara det jag hade drömt ihop när jag var yngre. Så jag kör på det!!!! Har en ENORM press på mig att vara den underbara mamma jag själv har gått miste om!! Detta kan möjligtvis den största stenen jag har på mina axlar att tampas med…. För ingen e ju perfekt egentligen!!!


Min dotter, hon är verkligen solstrålen i mitt liv – vet ärligt inte hur det hade varit utan Henne! Hon ger mig styrka, massor utav skratt o galenheter!! =)
Det finns inget som är bättre än att höra hennes små fötter emot parketten när hon kommer på morgonen o ska krypa upp i min säng o gosa in sig!!! <3



Hemskt att hennes pappa missar allt detta underbara! Han hade varit så stolt, men det tror jag att han är ändå! På något vis så tror jag att de två har en psykisk koppling, min dotter pratar om honom som om hon visste hur han mår ibland.


Hennes pappa o jag var tillsammans i 3 år, bodde mestadels av tiden tillsammans. Han var som en gosig nallebjörn, en snäll nallebjörn men som också kunde bli arg o försvarade mig/oss som en björn försvarar sin familj. Kände mig trygg med honom!! Tyvärr så märkte jag snart att det var något som inte stämde med honom, jag ville att han skulle gå o prata med någon. Än idag kan jag ha enorma skuldkänslor att jag fick honom att gå dit! Jag förstörde honom.......
Han fick där diagnosen Borderline med personlighetsstörning.... Det var ytterst slitsamt för honom - detta var det sista han trodde men det var också ohyggligt slitsamt för mig!! Han gick i en terapigrupp en bra tag o träffade andra som hade borderline o fick hjälp. Men tyvärr så kändes inte den hjälpen tillräcklig, hans levene o tankesätt hade han haft sen han var 12 år o det var svårt att tänka rätt (så som terapeuterna ville) när han var nere i sitt destruktiva beteende.
Det svängde snabbt mellan att vara positiv till att vara negativ, manipulativ men älskvärd, ansvarstagande men impulsiv!
Kommer komma in på detta mer på djupet senare..
Jag var tvungen att välja mig eller honom.... Jag valde att LEVA o det kunde jag inte med honom!!! Han blev friskförklarad innan det sprack mellan oss, men det betyder INTE att man är symtomfri!

Kommer alltid att älska honom o han kommer alltid att ingå i min familj även om vi idag tyvärr inte har någon kontakt. MEN det är hans val! Jag har kämpat för att vår kära dotter ska ha en sund kontakt med sin pappa men........ Han träffade Henne 7 februari 2008 i 3 timmar o sen dess har Hon inte sett honom! Han har nu flyttat till Norrland (?) utan att informera mig om var o hur o när..... Detta smärtar otroligt mycket!! Vår dotter tänker på honom ibland o då kommer det alltid tårar i ögonen o hon vill träffa sin pappa. Ett tag tog han så mycket plats i vår liv så att vi nästan "dukade" till honom när vi skulle äta! Jag har slutat att duka nu!!!

Hej världen!

Sitter här o stålsätter mig inför denna underbara men skrämmande del utav mitt liv som jag ska skriva om! VET att det kommer att bli jobbigt men likväl så vill jag dela med mig utav detta, annars så hade jag inte bestämt mig för att blogga!
*sätter på mig säkerhetsbältet, kontrollerar så att det sitter fast ordentligt och startar karusellen – tur att den börjar lugnt*
Sätt dig nu bekvämt framför skärmen o häng med mig ut på denna färden,  lovar dig mycket känslor som kan få dig att gråta, men också mycket skratt o kanske också en del ”aha-upplevelser!!!!