Jag är en trasdocka....

När jag tittar mig i spegeln ser jag sviterna av det jag har gått igenom. Ingen vacker syn enligt mig. Ibland "glömmer" jag bort det, känner som att jag bara har håret uppsatt i en knut och gått upp nått kilo. Sen kommer spegelbilden som visar en hela annan jag. Kortklippt killfrisyr, rund om magen och stora lår. Ärr över båda mina "bröst" och ärr eftter slangar som har suttit i min kropp..... Va fan var det så här det skulle vara?


Kan gå i klädesaffärer, först positiv sen blir jag bara så jäkla ledsen och tom i blicken. Plötsligt så kan man stå på underklädesavdelningen och sukta efter dessa vackra kreationer, sådana som jag alltid har haft och varit så glad för att kunna handla. Det finns inte mer. Nu ser jag bara sånt jag inte kan ha, allt detta vackra. Underkläder, badkläder, egentligen alla kläder. Har inte köpt något mer än linnen och skjalar sen jag blev sjuk för 1 1/2 år sedan. Skjalar är bra - för då kan man dölja sig.....
Jag blir bara så jäkla ledsen av att gå i klädesaffärer och jag ska med ut på lördag och jag har verkligen INGET att ha på mig och inte heller lust att gå in i ett omklädesrum och sätta på mig något vackert som ändå inte kommer att passa. När ska detta läka?