Det snurrar mycket nu

Man kan aldrig lära sig av andras misstag. Man kan aldrig lära sig av att höra människoöden. Inte på riktigt.

Jag har förstått att ingen kan förstå vad jag har gått igenom. Vad jag tänker och känner. Det hade varit egentligen absurt om någon liksom "bara visste". Ens berättelse skiljer sig från en annan. Ens känslor skiljer sig från en annan. Ens tankar skiljer sig från en annan. Från en annan som kanske varit igenom liknande eller samma. Om man kan gå igenom samma.... Kan man det? Det är väl ändå människan som går igenom det. En kropp som går igenom, känslor, tankar, händelser, erfarenheter... Inte någon annans. Ingen kan berätta någon annans livsöde, egentligen inte.

Mitt liv är så långt från perfekt, men vems är inte det!? Har det någonsin varit "perfekt"? Vill man ha det? Anser att det inte är målet med livet.
Ändå så kan jag inte komma vidare. Sörjer fortfarande enormt och jag kanske borde förlika mig med att det alltid kommer att vara så. Har tagit bort orden "aldrig" och "alltid" från mitt liv och ersatt med JUST NU. Mycket bättre.... Men med just min sorg verkar jag inte få ett "just nu" på eller i alla fall en paus på.

Min blogg är min dagbok, i torrt som vått, i grått som svart och vitt.  Jag skriver den för mig själv, för att få ner allt i text, inte för någon annan egentigen. Jag väljer detta sättet för det passar mig. Här skriver jag om känslor och tankar som inte är "ok" för vissa.

MEN alla känner så stundtals. Oftast tänker jag inte på att andra läser detta jag är så tacksam att jag får ur mig så jag slipper bära på det. Tänker inte på att jag kan bli dömd, kritiserad över vad jag har i mitt huvud, vad jag känner. Än en gång så är det saker jag känner JUST NU, inte alltid...



Livet är inte rosenrosa. Så är det bara.
OM det skulle vara så för någon så undrar jag vad de blundar för, vilket håll de inte tittar på, vilka känslor de stänger av. Oftast är det så när man tittar på "Frontare" (sådana som bara berättar om allt bra och sätter upp en fasad, en mur om att "allt är superbra. Allt är perfekt"!) man kan bara undra vad fan det är för fel på dom. Facebook är ett ypperligt exempel på frontare.... Blir man liksom inte bara trött!?
I tidningen härom dagen kunde man läsa att "Aktiva facebookare mår sämre". Kan stämma!


Tar en paus för att koncentrera mig på mig och inte alla andra är kanske en idé!?