tick... tack... tick... tack....

Går runt här hemma och försöker landa i hur jag mår. JOBBIGT! Försöker hitta synonymer som skulle få människor att förstå och jag fastnar i detta och i detta mår jag kanske ännu sämre. Blir ännu mer omedveten och bortkopplad från mig och från alla andra. Kan inte koncentrera mig och om någon pratar med mig så hör jag inte.

Jag känner som att jag har gått vilse i skogen och tillslut hittar en stig som jag gått många gånger förr men plötsligt så har jag ingen som helst aning om vilket håll jag ska gå. Hur jag ska gå för att hitta hem. Sätter mig ner och tänker en stund. Stunden blir längre och längre. Tillslut börjar det skymma. Jag kommer inte hitta hem. Letar någon efter mig? Den totala frustrationen över mig själv att inte kunna handla utan är så rädd för konsekvenser eller att det blir fel. Att jag kommer längre hemifrån och det blir ännu hopplöst att hitta hem

Känns som jag har en respirator inkopplad som ´hjälper mig att andas, att syresätta kroppen. Men jag lever inte.

Jag har ingen aning om hur jag komma vidare och jag är så fruktansvärt frustrerad över mitt mående att jag kan tycka att skulle det vara så här kunde jag väl lika bra ha fått dö. Fått somna in. Det är ju inte alls så här jag vill ha det!

Kom in på akuten i förra veckan med ambulans.... Hade suttit hemma hos en väninna och ätit frukost. Hade mumsat i mig två mackor och en kopp kaffe när det plötsligt bara slocknade för mig. Jag satt rätt upp och svimmade, försvann i 1 minut kanske. Hon fick ingen kontakt med mig och plötsligt kaskadspydde jag rätt ut över bordet. Hon fick in mig på toaletten och hennes man kom hem. Insåg att vi måste ringa efter blåljusen... Pratade sluddrigt och osammanhängande i timmar efter. Än idag vet jag inte vad som hände. Fick en handskriven lapp av läkaren innan vi försvann ut från akutens dörrar nån timme senare där det stod "Vasovagal" . Han bad mig googla det. Tog själv av mig elektronerna efter EKGn sen var man ute på gatan igen. Har ingen aning om vad som hände. Tror inte på att jag fick ett hastigt blodtrycksfall, jag satt ner.
Min väninna tycker att det är oroväckande att jag sluddrade så i flera timmar senare.


En väldigt underlig fråga "Är du fullt frisk annars?". Jag kommer ALDRIG kunna säga JA på den frågan någonsin igen. Jag är fortfarande en tickande bomb


All this way

We made it through storms
We made it through rain
It's been a long way and now I'm here
Trying to get back what you gave me
You don't need to save me, you broke my fears

So baby hold on
Now that we've come so far
Just listen to your heart

You don't have to save me
Just need you to follow
'Cause we made it all this way
I won't ever give up
Of something that's so strong
Yeah, we made it all this way

Like the moon causes the tide
You give me wings so I can fly
You always save me
I need you to follow
'Cause we made it all this way

We made it this far gotta hold on
It's part of this road and we'll make it through
I open my eyes and I feel strong
I just need to know I'm here with you, oh

So baby hold on
Now that we've come so far
Just listen to your heart

You don't have to save me
Just need you to follow
'Cause we made it all this way
I won't ever give up
Of something that's so strong
Yeah, we made it all this way

Like the moon causes the tide
You give me wings and I can fly
You always save me
Just need you to follow
'Cause we made it all this way

You don't have to save me
Just need you to follow
'Cause we made it all this way
I won't ever give up
Of something that's so strong
Yeah, we made it all this way

Like the moon causes the tide
You give me wings so I can fly
You always save me
Just need you to follow
'Cause we made it all this way